erna, utan den gamla laeran,
samt att han, Krysanteus, uppsoekte dem i kejsarens namn, foer att
kungoera dem den allmaenna trosfoerdragsamhet och fria religionsutoevning,
som nu var pabjuden i romerska riket. De vaepnade maennen lyssnade
misstroget till Krysanteus' ord, men villforo hans oenskan att visas
till bandets stamhall, daer han kunde fa tala med dess samlade
medlemmar.

Donatisterna hade valt sitt tillhall i en svartillgaenglig, mot
stormarne skyddad klyfta, vars soendersplittrade vaeggar bjoedo dem
naturliga bostaeder, som de, sa langt sig goera latit, hade foerbaettrat
med sammanfogade traedstammar. I dessa boningar, otillraeckliga vaern mot
vinterkoelden och snoeyran, dvaldes mer aen fyra hundra maen, och aeven
manga kvinnor och barn. Den lilla karavanens ankomst vaeckte stor
foervaning och samlade folket omkring sig. De halvnakna maennen, de i
trasor hoeljda kvinnorna och barnen buro alla praegeln av vildhet och
gruvliga foersakelser. Det enda de aegde i oeverfloed voro vapen och dessa
av mangfaldiga slag, fran den spikslagna klubban--alla donatisters
aelsklingsvapen, som de givit namnet Gideon eller Israeliten--till de
hjaelmar, spjut, svaerd och skoeldar, vilka de hemfoert som segerbyte
efter slagna legionaerer.

Krysanteus upprepade, att han kom i den nye kejsarens namn, foer att
foerkunna dem tillgift foer vad de brutit mot den lagliga ordningen,
samt skydd foer deras personer och religioesa oevertygelse, ifall de
ville atervaenda i samhaellets skoete. Foer att underlaetta denna atergang
tillfoersaekrade han dem en tillraecklig jordstraecka i sydligaste delen
av Attika, daer bostaeder aeven voro upplatna at manga av deras i
religionen liktaenkande, men fredligare sinnade broeder, novatianerna.

Intilldess att foerberedelserna till denna bosaettning traeffats, lovade
Krysanteus, att deras menighet skulle foerses med allt vad till livets
underhall hon tarvade, emot det hoegtidliga loefte fran deras sida, att
de icke vidare skulle oroa nejden med stroevtag.

Efter lang oeverlaeggning mellan donatisternas praester och aeldste
tillkaennagavo de, att de lyssnat till kejsarens anbud och tacksamt
emottoge det. Dock ville de aennu icke giva nagot bindande loefte, innan
de roent, huru vaerlden utanfoer deras berg i sjaelva verket hade artat
sig. Foer detta aendamal hade en av deras aeldste tillbjudit sig att
foelja Krysanteus, foer att sedan atervaenda till de sina och meddela dem
vad han sett. Krysanteus gav