ldiga och doemt till doeden.

- Min Petros, du boer maerka, att haer icke aer tid att tala, utan att
handla, infoell Annaeus Domitius och skyndade att med aterstaellande hand
ingripa i det kaos, vari omgivningen hotade att upploesa sig.

Prokonsulns och den vaepnade styrkans ankomst hade liksom foerorsakats
av Teodoros' boener. Sjaelv var han daerom oevertygad, och medan de
haender, som fattat i honom foer att rycka honom bort, slaeppte honom vid
sina aegares oeverraskning oever soldaternas inryckande i koret,
utstraeckte han sjaelv sin arm och pekade pa dessa som inseglet pa sin
boenhoerelse och Guds beslut att saetta graens foer de rysliga gaerningar,
som skedde i Hans namn. Bland de foersamlade homoiusianerna uppstod den
stoersta foervirring. Manga stodo slagna av haepnad; andra traengde sig
fram foer att hoera vad som var a faerde--vad prokonsulns ankomst och
upptraedande betydde; andra ater stormade fram emot Teodoros, som med
djaerva haender boerjat loesa en fanges band. Legionaererna foersoekte halla
menigheten tillbaka. Det uppstod handgripligheter mellan dem och
massan, som hotade oeverga till blodiga upptraeden. Kyrkan genljoed av
foervirrade rop.

Det var i detta oegonblick prokonsuln av Akaja steg fram i mitten av
koret och bjoed tystnad.

Praesternas och soldaternas foerenade anstraengningar och massans egen
nyfikenhet understoedde honom.

Naer det var nagorlunda tyst i kyrkan, uttalade Annaeus Domitius den
besvaerjelseformel, som ensam maektade atminstone foer stunden daempa
stormen.

Han foerkunnade, att kejsar Konstantius gatt till sina faeder, och att
hans fraende cesar Julianus av senaten, folket och legionerna utropats
till kejsare och herre oever romerska riket. Han foerkunnade, att den
nye kejsarens foersta ord varit samvetsfrihet, hans foersta befallning,
med tusen bud avfaerdad till romerska vaerldens alla landsaendar, att
varje undersate, medborgare eller slav, som bure bojor foer sin tros
skull, skulle frigoeras, samt att envar, som haedanefter i trons namn
vagade stoera ordningen och den personliga saekerheten, skulle slas i
bojor och som gemen foerbrytare oeverlaemnas at raettvisan.

Dessa ord mottogos foerst med oeverraskningens tystnad, daerefter, fran
de avlaegsnare delarne av kyrkan, daer ingen kunde utpeka
majestaetsfoerbrytaren bland de andre, med ett tjut av harm och
missnoeje.

Tjutet upprepades, naer soldaterna pa Annaeus Domitius' vink loesgjorde
de fangna atanasianerna, so