a grundsatser redan funnes i henne och att de
voro tillfyllestgoerande foer maenniskans lycka, daerom kaende sig bada
oevertygade. Julianus, som vid sin tronbestigning hade vaegrat emottaga
titeln dominus eller envaldshaerskare och redan boerjat omgiva makten
med alla den forna frihetens symboler, droemde om den romerska
republikens aterstaellande och hoppades att genom aendamalsenlig
uppfostran av det uppvaexande slaektet kunna astadkomma inom romerska
vaerlden, vad Moses med den fyrtioariga vandringen i oeknen ville
astadkomma inom Israel: traelandens foertraengande av ett fritt, friskt
och aedelt folkmedvetande. Krysanteus delade hans haenfoerelse. De
uppgjorde, till vinnande av detta mal, planer, vilkas djaervhet och
genomgripande syftning borde staengt dem varje utsikt till
foerverkligande, om ej de litat pa himmelens bistand, sina avsikters
renhet och den ofantliga makt, som vilade i haenderna pa en romersk
imperator. Julianus var endast trettio ar gammal, full av kraft,
klokhet, snille och haengivenhet. Vad skulle icke Krysanteus kunna
vaenta av honom?

Att tillgripa valdsamma medel, daerifran avstodo de bade av grundsats
och klokhet. De haendelser, mitt i vilka de levde, hade laert Julianus,
att det vaerldsliga svaerdet lika litet kan utrota villfarelsen som
sanningen. Han ville mahaenda aeven framstaella foer vaerlden ett foeredoeme
av mildhet, utoevad av den gamla laerans bekaennare, vid sidan av de
rysliga grymheter, till vilka kristianerna under sitt vaeldes dagar
gjort sig skyldiga.

Julianus hade beslutit att foer alla romerska rikets provinser utse
maen, som genom ungdomens uppfostran skulle medverka till de stora mal
han asyftade. Han valde i samrad med Krysanteus de praester och
filosofer, som foer dessa aendamal syntes laempligast. Krysanteus sjaelv
fick befallning att verka i Akaja, och han emottog med glaedje
foertroendet. Da han atervaende till Aten, medfoerde han till dess
myndigheter ett kejserligt pabud, som samtidigt spreds i rikets oevriga
provinser. I detta pabud uttalade Julianus till en boerjan sina planer
i avseende pa den gamla laerans praesterskap. Han pabjoed, att i varje
stad praesterna skulle, utan avseende pa stand eller foermoegenhet,
vaeljas bland sadana medborgare, som utmaerkt sig framfoer de oevrige
genom vishet och maenniskokaerlek. Deras heliga foerraettningar kraeva bade
kroppslig och andlig renhet, och da de laemna templen foer att atertaga
det vanliga livets omsorger, boer