ett epigram. Haeng en kiton oever var vaen, benrangelsmannen, och
lat honom foerevisa de mer och mindre blygsamma vecken pa denne!

- Hu, vilket skaemt! utbrast Myro. Palladios, giv mig baegaren och lat
mig nedskoelja det i vin.

- Se haer! Din skal, vaeninna! Karmides, vad lider tiden?

- Tiden? Vem talar om tiden haer? Oeverlaemna det ordet at maenniskorna.
Det passar icke foer oss odoedliga gudar.

Fast star evigt Olympen, daer gudarne aega sin lugna hemborg. Av stormar
den ej omskakas; av skurar ej skoeljes; aldrig av snoe den skyles;
bestaendigt en ljusare luftkrets vaelver omkring den, och klart omflyter
dess hjaessa ett skimmer.

Daer foerlusta sig dag fran dag lycksalige gudar.[3]

[3] Homeros.

- Mina vaenner, fortfor Karmides, straeckande sig i sin soffa, lat oss
komma oeverens daerom, att vi aero gudar och lyckligare aen gudar. Till
slut beror alltsammans pa oeverenskommelse. Varfoer skulle vi da icke
goera oss lyckliga och odoedliga?

- Oeverenskommet! En skal foer var odoedlighet!

- I var egenskap av gudar aero vi ingalunda nyfikna, mina vaenner.
Annars skulle vi mahaenda fraga: huru ser det ut vid denna timme i
Aten? Men jag foermodar, att ingen av oss faller sa platt ifran Olympen
ned pa den usla jorden. Saledes: en skal foer Aten! Ma det foersvinna
fran jorden!

- Och taga vara fordringsaegare med sig!

- Aten! Vad aer Aten? En skal foer jorden! Ma hon sedan soenderfalla i
atomer! Ma hon foersvinna under vara foetter!

- Myro, haer aer plats pa soffan vid min sida! Laegg dig haer, medan
jorden foersvinner under oss. Beklagligtvis, Myro, aer det egentligen
icke du, som jag oenskar i min famn, naer jag nu svaevar etern oever en
foerintad vaerld. Men det betyder foega: i moerkret foersvinna alla
skiljaktigheter. Ut med lamporna!

- Jag fragar aen en gang, vad tiden lider, stammade Palladios, rusig
som de andre, ty da jag nu aer gud, vill jag vara en ordentlig gud med
goda borgerliga husvanor, som slaecker min lampa vid midnattstiden,
aldrig foerr och saellan senare. Vad lider tiden, fragar jag?

- Det lider oever midnatten.

- Navael, ut med lamporna! Var aer Praxinoa?

-Inga naergangna fragor! svarade Olympiodoros. Men benrangelsmannen
finns pa sin plats, Palladios. Midnattstiden aer foerliden. Jag aer
soemnig. Ut med lamporna!

-Nej, nej, vi skola dansa. Varfoer har musiken tystnat? Spela upp
Kalabis, Kalabis!

- Vem begaer Kalabis?

- Benrangelsmannen.

- Giv mig en friskar