trogne, min lysande herre.

- Mellan en laglig myndighet och en uppstudsig folkhop? Jag svaer vid
Gud och kejsaren, att du skall haengas med foersta baesta rep som
folkuppviglare och orostiftare, om du icke genast drager haedan och
lagar, att packet foeljer dig.

Under detta samtal fortforo ropen: Ut med kaettarne! Leve prokonsuln!
Doed at hedningarne!

Praesten stod slagen med haepnad och foeljde med oegonen Annaeus Domitius,
medan denne genom vestibulen gick in i aulan.

Aulan foeretedde ingalunda den anblick av foervirring, som man under
sadana omstaendigheter kunnat vaenta. Under portiken, som skyddade mot
det fallande regnet, befann sig kring Hermione ett talrikt saellskap:
filosofer och retorer, som tillhoerde hoegskolan i Aten, de flesta
laerjungarne i Akademia, krigstribunen Ammianus Marcellinus och nagra
av Atens anseddaste medborgare tillika med deras familjer.

At de foerfoeljda kristianer, som funnit tillflykt hos Krysanteus, var
husets oevre vaning upplaten. Husets samtliga tjaenare och tjaenarinnor
voro samlade pa fruntimmersgarden.

Annaeus Domitius' ankomst vaeckte stor och angenaem oeverraskning. Aen mer
det saett, varpa han upptraedde. Krysanteus, som gatt honom till moetes,
sloet han med hjaertlighet i sina armar. Daerefter haelsade han
saellskapet, skyndade till Hermione och foerde hennes hand till sina
laeppar.

- Och vi, som trodde dig vara i Korintos! utbrast Krysanteus.

- Mina aedla vaenner, jag skulle ocksa varit daer, om ej en aning ... jag
ma vael saega: en ingivelse fran gudarna ... kallat mig tillbaka till
Aten. Jag kommer i en olycklig, eller raettare, i en lycklig stund.
Vart annars sa lugna, glada och skoena Aten aer, som jag funnit, i
haenderna pa brottsliga uppviglare, vilda trosgalningar. Varen lugna,
mina vaenner! Inom en timme skall ordningen vara aterstaelld. Till dig,
Krysanteus, kan jag icke nog varmt frambaera min tacksamhet foer den
fristad, du oeppnat at sadana medborgare och kejsarens undersatar, som
annars skulle fallit offer foer det teologiska raseriet. Tiden aer ond,
den teologiska smittan gar som en farsot genom vaerlden; men vi akalla
icke de gudomliga maktema foergaeves om hjaelp i noeden. Mina vaenner, jag
baer till eder en underraettelse av stor vikt. Det har behagat Foersynen
att haedankalla det heliga majestaetet, var kejsare och herre,
Konstantius Augustus, till gudarnes och cesarernas himmel.
Faederneslandet har en ny fader. I dag aer Roms och vaerldens