t giftblandarne!
Men bland dessa rop foernummos nu foer foersta gangen andra, i boerjan
hoejda av nagra fa roester, daerefter av flera, slutligen taevlande i
styrka med de foerra:
- Doed at de hedniska hundarne, avgudadyrkarne!
- Ned med kristendomens fiender! Haemnd pa aerkehedningen! Krysanteus
har smaedat Kristus! Haemnd pa aerkehedningen!
Upptraeden, som foerefoello under taget till staden, laeto ana, att nya
elementer hade foerenat sig med de foerut verksamma. Massan boerjade
plundra. Koepmansbodarna, som funnos i de langa portikerna a oemse sidor
vaegen, uppbroetos och toemdes.
Piraeiska gatan utmynnade till torget. I dag lag en tung och mulen
himmel oever denna skoena, minnesrika plats. Pelarrader och stoder
syntes laengta efter den foerintelse, som aer fullstaendig, naer formen aer
stoft och stoftet spritt av himmelens vindar.
De voro nu ingenting annat aen spoeken fran en foergangen tid och aegde
ingenting gemensamt med maenniskovarelser liknande dem, som bildade de
nu annalkande moerka, oroliga vagorna.
Zenons laerjungar hade, som vanligt, samlats i malningsgalleriets
pelargang. Mitt under de stormar, som brusade genom vaerlden och
skakade hennes hoernstenar, under den foerskraeckliga kampen mellan
massor, som offrat maensklighetens gudagivna gavor, foernuft och vilja,
pa altaret at den avgud, som naemndes Tron, den doepte Molok, som
kallades Bekaennelsen, foer att sedan viljeloesa drivas hit och dit av
egna och andras rysliga lidelser--mitt under detta sag man kring en
gammal Stoas filosof nagra maen och ynglingar samlade foer att lyssna
till ord om sedlig sjaelvbestaemmelse, om viljans seger oever jordiska
boejelser och jordisk fruktan, om maenniskosjaelens kraft att genom sig
sjaelv foeraedlas och genom dygden varda en spegelbild av Guds andes lugn
och harmoni.
Det var denna laera, som flaektade storhet genom hedendomen, som fyllde
Plutarkos' hjaeltegalleri med en rikedom av haerliga maen, en rikedom,
samlad endast fran tvaenne Medelhavslaender, och likvael sadan, att det
foersta artusendet av kristlig odling, omfattande talrika folk, synes
naestan som ett missvaextar pa stora maenniskor i jaemfoerelse med honom.
Medan det homoiusianska packet drog foerbi, genljoed torget av
mangfaldiga rop, och bland dem:--Doed at avgudadyrkarne, hedningarne,
kristendomens fiender! Torgets stoder oeverhoeljdes med stenregn; man
sag haer och daer de moerka hoparne kraela upp pa fotstaellen, sag
stoderna,
|