och guldkantade skyar spegla sig daeri. Laengtar du icke att svaeva oever
dess yta, buren av ett skepp, tusenfaldigt vackrare aen nagot av din
faders? Jag skall foera dig till en oe, som jag upptaeckt daer borta i
vaester, langt, langt bakom synranden. De kalla henne Lycksalighetens.
Hon aer en laemning av det i havet sjunkna Paradiset. Daer skola vi bo,
jag och du.

- O, vad saeger du? utbrast Rakel, vars barnsliga obekantskap med
vaerlden gav Karmides tillfaelle att obesvaerat giva luft at sina
hugskott. Men, tillade Rakel betaenksamt, icke kan jag laemna fader och
moder kvar haer i Aten.

- De skola foelja oss, Rakel. Pa Lycksalighetens oe finnas omaetliga
foerrad av den gula metall, som aer din faders lust. Han foeljer oss dit,
samlar en skeppslast guld och atervaender som den rikaste maenniska pa
jorden foer att ateruppbygga ert tempel. Vad saeger du haerom?

- Ack, det aer ju haerligt! Jag maste underraetta min fader ... jag maste
saega honom vad du aemnar goera.

- Nej, nej, icke nu. Min plan maste hemlighallas, liksom vara moeten.
Hoer du det!

- Na, som du vill.

Rakel hade i sin aelsklings naervaro alldeles foergaetit den fruktan, som
bemaektigat sig henne. Foerst nu, da talet foell pa att laemna Aten,
paminde hon sig, att staden i naervarande stund hade nagot orovaeckande,
och hon anfoertrodde Karmides sina obestaemda farhagor.

I sjaelva verket var denna afton besynnerlig aeven i det avseende, att
det vaeldiga sorl, som annars uppsteg nedifran staden mot Skambonides
topp, var sa gott som foerstummat. Det radde en ovanlig tystnad, endast
avbruten genom bullret av nagon genom gatorna rullande ensam vagn
eller ett och annat hammarslag fran verkstaederna i grannhaellet.

Ett skarpt oera skulle likvael just i detta oegonblick kunnat uppfanga
ett genom avstandet naestan foertonat sorl av roester, som kom fran norr
och nalkades mer och mer.

- Bah, sade Karmides till svar pa Rakels fragor, vad har du att
frukta? I hebreer kunnen, liksom de olympiska gudarne fran sina moln,
i god ro foerlusta er at de andres strider. Vad han I att goera med
bilddyrkare och kristianer?

- Men det aer ju foerskraeckligt! Du tror da verkligen, att det kommer
till strid, till blodsutgjutelse ... och haer, haer i Aten, kanske
utanfoer min faders port? fragade Rakel bleknande. Men vad har da haent?
Vad aer det, som uppretar dem mot varandra?

- Kristianerna ha i natt franstulit den gamla laerans anhaengare ett
tempel och l