agt beslag pa tempelskatten ...

- Men varfoer, varfoer goera de sa illa? utbrast Rakel.

- Varfoer? Alla kunna icke vara maeklare haer i vaerlden, men alla vilja
ha guld. De som ej bli maeklare som judarne, varda roevare som
kristianerna. Det aer foerklaringen. Ma packet slass! De mina kaenner
jag. De aero foer fega att vaga sina liv. Kristianerna kunna frantaga
dem allt, till och med livet, men av omtanke foer sitt liv skulle de
icke vaga foersvara det. Men kristianerna sjaelva, min Rakel, de aero
maen! Eller raettare: de aero vilddjur ... modigare aen lejon,
blodtoerstigare aen tigrar. Amfiteaterns spel aero foerbjudna. Vi sakna
dem ej, ty vi ha kristianerna. Vi taga plats pa askadarebaenken och
klappa haenderna, naer de soenderslita varandra. Vi ha ett praektigt
skadespel att vaenta.

- O Gud, huru du nu talar, Karmides! Jag naestan foerskraeckes foer dig.

- Lugna dig, flicka! Jag aer icke farlig. Naer jag ej kan avvaenda askan
eller naepsa stormen, fattar jag mitt beslut: jag froejdas at deras
hoeghet. Men hoer vidare vad som haent i natt, som utbreder foerfaeran i
staden! Det radande kristianska partiet har upptaeckt, att det
undertryckta hallit hemlig gudstjaenst i ett kalkstensbrott i
grannskapet av den ohygglige Pelar-Simons faelt. De oeverraskades mitt
under sina boener, soldaterna nedrusade i deras underjordiska kyrka,
tillfangatogo sa manga, som ej kunde smyga undan, bundo dem och
slaepade dem i faengelse. Man saeger, att de undertrycktes kaempe, en
praest med ett av de daer langa namnen, som kristianerna pahittat ...
Atanasios heter han ... var naervarande och just predikade, naer
haendelsen timade, men att han i moerkret och villervallan lyckats komma
undan. De faengslade voro vid pass femtio: de fleste tillhoera packet,
men atskilliga aero ansedda maen och medborgare av Aten. Lagen doemer dem
till doeden. Du kan begripa, vilken uppstandelse detta vaeckt bland
deras trosbroeder, vaenner och fraender. Foerskoning ha de faengslade ej
att vaenta. Sorg, haepnad och raseri hos de mang tusen, som kalla sig
homousianer. Man tror, att de skola vaepna sig foer att med vald frigoera
de fangne. Det radande partiets anfoerare, biskopen av Aten, oenskar
ingenting hellre, ty han har trupperna till sitt foerfogande och vill
nyttja tillfaellet foer att krossa motstandarne med ett slag. Se daer i
korthet mina nyheter, du min svartoegda flicka. Vad din blekhet
foerskoenar dig! Jag frestas att skraemma dig alltid foer at