ke roert honom med ett
finger.

Artemon var icke den ende i hopen, hos vilken eftertanke och en
maenskligare sinnesstaemning boerjade fa intraede. Men daer funnos andra,
hos vilka foerfoeljelseraseriets svindel draenkte alla tankar, alla
kaenslor i blodtoerstens, och ater andra, som voro maektiga av atminstone
denna tankegang: Det aer omoejligt, att de blodsdomar, som vi i dag
fullbordat, skulle vara oraettfaerdiga; det aer omoejligt, ty det vore
foerskraeckligt. Vi ha gjort oss skyldiga till sa manga grymheter; vi ha
moerdat barn i deras moedrars famn; vi ha icke skonat alderns gra har.
Om samvetet en gang skulle tillraekna oss allt detta ... nej, det vore
foer mycket ... vi maste ha handlat raettfaerdigt ... och vad vi gjort
har ju skett i Herrens namn, foer den rena laeran, foer bekaennelsens
enhet.

Det var dessa, som i Teodoros boerjade raedas sitt eget samvete. De
ville tysta honom, och om de sjaelve, sedan detta matt av eftertanke
boerjat vakna, icke laengre skulle maektat baera hand pa den sarade
gubben, sa funnos andra, som icke skulle tveka att med ett nytt
bloddop styrka raettfaerdigheten av deras foerehavande.

Foerdenskull invaende de, i det de traengde in pa Teodoros:

- Men han aer kaettare. Det aer nog foer att foertjaena doeden. Lagen sjaelv
doemer kaettare till doeden, naer de sammantraeda till gudstjaenst. Femtio
atanasianer skola ju i dag enligt lagens dom doe under bilan.
Skarpraettaren foer sig och vi foer oss. I dag skipar folket raettvisa.
Haer aero vi alla vittnen. Han aer kaend av alla som en hardnackad
kaettare. Han svor nyss, att Sonen aer av samma vaesen med Fadern. Det aer
nog. Ga undan, praest! Svara foer dig sjaelv, ifall du hindrar oss!

- I haven da beslutit, att han skall doe? sade Teodoros med en roest,
som darrade av roerelse. I som bekaennen Kristi namn, I haven da intet
medlidande?

- Han aer kaettare!

- Se, han liknar en, som ligger pa vaegen, slagen av roevare.
Kristianer, jag talar icke till er. Jag ropar till Gud, att en
samaritan, en hedning matte vandra haer foerbi! Hans oegon skola skymmas
av tarar, han skall icke fraga om den olycklige aer en kaettare, utan
endast se, att han aer en noedstaelld broder; han skall foerbinda de sar,
som I slagit, och baera den arme pa skuldrorna till sitt hus ...

- Praesten pratar omkull er, karlar, infoell Kyriaka med skarp roest.
Hoeren I? Han pastar, att vi aero saemre aen hedningar och samaritaner.
Skola vi tala sadant? Han pas