aerta!

Teodoros laemnade gluggen. Han kastade sig pa sin halmbaedd och lade,
som foerut, sin foertorkade tunga intill den kalla kaellarmuren.

Tystnaden, som foeljde pa fangens ord, verkade oevervaeldigande pa den
unge foerelaesaren. Teodoros hade stillatigande oeverlaemnat sig at sina
kval. Klemens hoerde en suck, som de avnoedgade honom. Mer foermadde han
icke. Han skyndade till aulan och in i Eufemios' kammare, tog
nyckelknippan och kruset, som han fann daerinne, fyllde det med vatten
och ilade tillbaka till faengelset. Han oeppnade den yttre doerren, steg
ned foer nagra trappor och stod framfoer en inre doerr.

- Klemens, aer det du? sade fangen inifran.

- Ja, jag kommer med vatten. Haer, haer!

- Lovad vare Gud, som roerde ditt hjaerta! Tryck pa en rigel daer nere,
och doerren oeppnar sig!

Klemens trevade och fann rigeln. Han drog den tillbaka. I samma
oegonblick gick doerren upp, och fangen skoenjdes i moerkret framfoer
honom. Han hade, utan att leta, funnit vattenkaerlet, som den toerstande
antilopen vaedrar en kaella i oeknen. Klemens hoerde, hur han drack i
langa, djupa drag.

- Haerliga Guds gava! Jag anar nu, vad livsens vatten aer foer anden.
Broder Klemens, jag skall aldrig gloemma honom, som raeckte mig denna
dryck. Broder, du har varit mycket olydig, mycket felaktig, ty du har
oeverskridit det stadgade mattet och laeskat ej min tunga allena, utan
hela min varelse. Huru gammal aer du?

- Aderton ar.

- Jag vill icke se dig, naer du aer sa gammal som Eufemios. Du var nog
fran boerjan en rak och vacker planta; skada att du skall varda ett
krokigt traed. Men haer aer kolmoerkt ... lat oss ga upp och se, vad som
haender i staden. Vill du foelja mig?

- Vad goer du? utbrast Klemens och fattade Teodoros' arm. Broder,
minns du ej, att du aer fange? Vill du laemna faengelset? Vill du fly?

- Om fangen vill fly? Vilken fraga! sade Teodoros och fortsatte sin
vaeg uppfoer trappan.

- I himlens namn ... broder ... kom ihag, att det aer Petros' vilja
... kom ihag, att du goer mig olycklig ... jag ville raecka dig en dryck
vatten ... och du vedergaeller mig pa detta saett!

- Du misstager dig, Klemens. Naer du hastade efter vatten till den
foersmaektande, var det icke i hopp om vedergaellning....

- Men du goer mig olycklig.

- Bah, jag skulle misskaenna dig, om du aer olycklig foer denna aftons
skull, naer vi ett ar haerefter moetas. Slaepp min arm, broder! Petros'
vilja aer starkare aen dina musk