g avlaegsnat tjaenstefolket
ur huset och nedburit sin dyrbarare egendom, guld, silver, penningar
och viktiga papper till ett loenligt foervaringsrum under husets
kaellare. Pa flickans fragor om orsaken till detta varsamhetsmatt hade
han soekt giva lugnande svar. Men av sin mor och tjaenstefolket hade
Rakel sport, att under den foerflutna natten atskilligt tilldragit sig,
som laet dem motse oroligheters utbrott i staden.

Daer Rakel nu stod, lutad emot altanens broestvarn, seende ut oever
staden, som bestralades av den nedgaende solen eller vilade i de langa
skuggor, som kastades av kullarne, laengtade hon efter Karmides och
fruktade naestan, att han ej skulle komma. Det foerefoell henne, som om
Karmides maste hava laemnat staden, eftersom den icke laengre var det
glada, livliga Aten, utan genombaevades av raedda aningar. Hon kaende,
att hans naervaro, asynen av hans glada anlete, pa vars panna hon
aldrig upptaeckt en skugga, vore det enda, som kunde foerjaga hennes
aengslan.

Hur glad vart hon daerfoer icke, da pa toppen av Skambonide visade sig
en gestalt, som var hans! Han sag upp till altanen och vinkade till
Rakel. I bakdoerren stod den gamla tjaenarinnan och gav honom det
tecken, som laet foersta, att marken var fri. Strax daerefter hoerdes hans
laetta steg i trappan. Rakel vaende sig om; han stod framfoer henne, glad
och leende, och raeckte henne en bukett av de utsoektaste blommor. Icke
ett spar av bekymmer kunde upptaeckas i hans vaesen. Han kom just nu
fran badet och syntes stralande av haelsa och ungdom. Rakel hade aldrig
sett honom vackrare aen nu.

- Du kom da aentligen, utbrast hon och kaende sig faerdig att med
systerlig haengivenhet kasta sig hans armar.

- Jag foersummar icke ett enda av de saellsynta oegonblick, da jag far
traeffa Rakel, svarade Karmides. Visdomen och Rakel aero mina gudinnor.
Jag offrar at den ena de stunder, som den andra icke kan foerunna mig.
Aero dina foeraeldrar i synagogan, mitt barn?

- Ja, svarade Rakel och synade foertjust de vackra blommorna, som
Karmides givit henne.

- Synagogan aer en ypperlig inraettning. Jag tycker om maenniskor, som
voerda sin Gud. Men jag kan med skael anmaerka, att er gudstjaenst aer
alltfoer kort. Den borde raecka hela natten. Naer komma dina foeraeldrar
hem?

- Ack, i afton droejer det icke laenge.

- Begagna da oegonblicken foer var gudstjaenst, sade Karmides. Han
fattade flickans hand och drog henne med laett vald ned pa en soffa vid
si