ans snaecklinjer pa templet
vid Ilissos. Denna voluta aer av sin konstnaer tecknad pa fri hand utan
annat moenster aen det hans inbillningskraft skapat. Navael, hon liknar
aenda till fullkomlighet den skoenaste av alla havssnaeckor, som man
funnit vid kuster fjaerran fran vara. Samma svaengning av kroklinjen,
samma avstand mellan svaengarna. Diofantos, som anvaender sin raeknekonst
bade pa himmelens och havsdjupets under, beraettade, att alla snaeckhus
aero bildade efter tva olika matematiska lagar, av vilka den ena danar
foer maenniskooegat vackrare linjer aen den andra. Han foertalde om samma
sak mycket annat, som oekar dess maerkvaerdighet, men som jag ej
fullstaendigt uppfattade, emedan det var sa matematiskt ... Men nu,
fortfor Hermione, aer det tid att komma till Julias oeversaettning av
Ovidius.

Medan Hermione pa okonstlat och intagande saett upplaeste myten om
Narkissos i Ovidius' skaldeverk "Foervandlingarna", hade den fraemling,
som i avvaktan pa Krysanteus' hemkomst tillbragt en stund i
biblioteket, intraengt i fruntimmersgarden och naermat sig de unga
kvinnorna, lockad, som det tycktes, av de praktfulla blommor, som
stodo i deras grannskap vid springbrunnen, ty han stannade framfoer
dessa och syntes med vaelbehag njuta av deras doft och faerger.

Inledningen till den myt, som Julia hade oeversatt och Hermione nu
upplaeste, omtalar, att Narkissos var son av flodguden Kefissos och den
moerklockiga nymfen Leriope, och att spamannen Teiresias, tillfragad om
hans framtid, hade foerutsagt, att han skulle uppna hoeg alder endast i
det fall, att han aldrig laerde kaenna sig sjaelv. Narkissos vaexte upp
till en sa vacker yngling, att alla, som sago honom, foeraelskade sig i
hans skoenhet, men sjaelv hade han endast sinne foer jaktens noejen och
kringsvaermade dagligen i de aoniska skogarne pa spar efter grenhornade
hjortar. Bland andra, som brunno foer den likgiltige jaegaren, var
nymfen Eko. Loenligen smoeg hon efter honom, varhelst han gick bland
klippor och i skogar, och alltmer uppflammade hennes laga, likasom
facklans svavel

Fattar med oemotstandligt begaer den naermade elden;

men tyvaerr, hon foermadde icke ens meddela honom vad hon kaende, ty av
en foertoernad gudamakt var hon drabbad med det straff, att hon endast
kunde eftersaega de sista orden av vad andra talat. Foergaeves grep hon
de tillfaellen, da aeven denna ringa foermaga kunnat laenda henne till
godo. Ropade Narkissos till sin jaktva