vetet eller omedvetet kaempa foer den ena eller
den andra av de vaerldsaskadningar, i vilka den civiliserade vaerlden aer
delad, och vilken strid utgoer den vaerldshistoriska processen. Finnas
ej tva grundtyper, till vilka alla maenskliga varelser kunna haenfoeras
--en orientalisk och en vaesterlaendsk? Jag foerestaeller mig, att sjaelva
naturen bestaemmer fanan, under vilken vi staella oss i denna
ofoersonliga kamp. Naturen, den goda modern, soerjer lika foer sina barn
och saender med straeng opartiskhet foerstaerkningar till baegge laegren.
Hon fyller lika gaerna jesuiternas seminarier med laerjungar, som hon
skaenker kaempar at barrikaderna. Individerna av den orientaliska typen
kaenna sig naturligt dragna till det reaktionaera laegret, den
tillbakaskadande vaerldsasikten, vars paradis blomstrade vid
maenniskoslaektets vagga; de av den hellenisk-vaesterlaendska typen vaelja
lika ovillkorligt det progressistiska laegret, den framatskadande
vaerldsasikten, vars paradis aer ett tillkommande Guds rike, foer vilket
civilisationen skall roedja rent. En neutral massa av obestaemd praegel
staeller sig slutligen pa den plats, till vilken de sjaelviska
intressena inbjuda henne--vanligen i grannskapet av de gyllene
tronerna och de glittrande tiarerna, ty ideerna aero nakna, hava icke
guld till att koepa en klaedning och aen mindre att koepa anhaengare.
Grunddraget i den orientaliska typen aer den fromma undergivenheten
under de yttre makterna. Subjektet bildar sig efter den vaerld, det
foerefinner utom sig, vilken det uppfattar som det ofoeraenderliga
uttrycket av den gudomliga viljan. Stoepta i samma form vandra slaektena
i en aendloes rad mot graven och hava uppfyllt sin bestaemmelse,
"fullgjort lagen", naer de under vaegen offrat i templen och knaeboejt foer
Herrans smorda. Uttroettad av ett sa enformigt skadespel, nedlade
Hindostans Klio foer mer aen tre tusen ar sedan foer alltid sin
diamantgriffel. Men orientaler foedas icke blott vid Ganges, utan aeven
vid Seine och Maelaren. Den hellenisk-vaesterlaendska andan har daeremot
upptaeckt, att religionen och raetten och sanningen och skoenheten
stroemma genom subjektet in i det objektiva, att de yttre makter, som i
statens, kyrkans, vetenskapens, konstens gestalter traeda maenniskan
till moete, aero koett av hennes koett och anda av hennes anda, aero
formade efter de oklara, men klarnande moensterbilder, som aero nedlagda
i subjektet sjaelvt och utgoera dess ideer; att saledes