gulnat eller alltren i knoppen danat till vanvaext
ser jag pa vaerldens traed vart blad; men ett aer fullkomligt.

- Apollon, fortfor Herakleon, var skoen till dragen, men sasom siare
kallades han likvael den snedmunte, emedan han hade sina skael att aen
med allmaenna, aen med tvetydiga ordalag tillbakavisa den naergangna
nyfikenheten. Sa mycket aer dock klart, att oraklet ingalunda hyst agg
till Jesus. Ingen, icke ens Sokrates, har av Apollon varit sa prisad,
som den vise fran Judalandet.

- Han var, sade Krysanteus, en religioes ande, genomvaermd av det
gudomliga, en praktisk vishetslaerare och en stor teurg. Porfyrios
beraettar om sin maestare Plotinos, att denne har fyra ganger, i
haenfoerelsens tillstand, skadat ur-enheten, den ende och sanne Guden.
Detta skedde pa hans alderdom emot slutet av en levnad, vars hela
traktan var sjaelens rening och ideernas vaerld. Jag foerestaeller mig,
att vad Plotinos uppnadde genom att saenka sin ande i det begrepps- och
formloesas hav,--det aegde Josefs son mer av naturen, och sasom nagot
stadigvarande, sa att han kunde vandra bland maenniskorna och verka i
det yttre, utan att hans skadning i det gudomliga vart grumlad. Vad
han aegde i hoegsta man, det aega vi alla, atminstone till moejligheten, i
en laegre. Lotosblomman synes gunga fritt pa vagen, men hennes staengel
ringlar genom djupet och aer rotfast i dess botten. Sa svaevar
maenniskoanden med begraensad frihet pa vaerldsflodens yta, och hans
foernuft aer som blomsterkalken, vilken oeppnar sig foer solen och vaender
sig efter henne, men han aer med tvenne roetter, kaenslan och fantasien,
rotfast i vaerldsanden--Apollon, eller vad man vill kalla honom.
Genom dem intraenger Gud oss; genom dem, som genom ett sprakroer, talar
han i vara sjaelar och later sig foernimma i manga former: som samvetets
roest, som konstnaerens ingivelse, som aning och profetia. Att grunden
till dessa foernimmelser ej aer i den enskilda maenniskan sjaelv, utan aer
en allmaen och gemensam, naemligen Gud i sin uppenbarelse som
vaerldsande, det skoenjes daerav att grunddragen i samvetets lag aero hos
alla folk och maenniskor desamma, och att konstens verk, ehuru i olika
fullkomlighet och fran olika sidor, spegla samma ide.

Da Krysanteus tystnade, och den gamle Herakleon, som smaleende
lyssnat, ej syntes benaegen att genmaela nagot, tog Hermione blygsamt
ordet och sade:

- Det roejer sig ock av den himmelska vaerme, som sprider sig i sjaelen,
naer h