Den haeftiga ritten har
medtagit mina krafter. Vaenner, lat oss ga, tillade han efter en paus.
Ingen doedlig ma veta, att jag varit haer! Innan jag nedlaegger mitt
huvud, skall detta djaevlanaeste vara rivet till sina grundvalar.

Konstantius, ty det var han, romerska rikets kejsare, Konstantinus'
son, laemnade templet, stoedd pa sin kammarherre Eusebius' arm, omgiven
av sin svit. I Apollons lund vaentade deras haestar. En halv timme
daerefter hade de den delfiska dalen bakom sig. Nagra dagar senare
moenstrade han i Antiokia den haer, med vilken han dragit fran persiska
graensen foer att moeta Julianus. Med undantag av hans naermaste foertrogne
visste ingen, att han under dessa dagar laemnat sitt palats.

Naer Krysanteus vid pass en timme efter ovan skildrade upptraede, i den
foersta morgongryningen, nalkades templet, fann han sin dotter sittande
pa trappan till foersalen, med huvudet lutat mot en pelare och de moerka
lockarne, fuktade av morgondaggen, spridda av vinden, svallande oever
marmorbleka kinder.

SJAeTTE KAPITLET.

Prokonsuln i foerlaegenhet. I biskopliga palatset.

- Klart som dagen, eller huru, lysande och aedle herre? Har jag icke
tydligt adagalagt, att Atanasios aer sofist eller snarare alldeles icke
sofist, utan saemre aen en sofist, ty sofisten goer dock skenbart riktiga
slutledningar?

Denna fraga utgjorde en av laenkarne i ett samtal eller en samtalsvis
hallen foerelaesning, som en vacker afton aegde rum i tepidariet till det
guld- och marmorskimrande badhus, som Herodes Attikos hade skaenkt
atenarne. Tepidariet var en med marmorgolv, vaeggmalningar och
kasetterat tak smyckad, dunkelt upplyst sal, i vars vaellustigt varma,
av vaellukter maettade luft badgaesterna uppehoello sig, innan de gingo
till varmvatten- eller svettbadet, och dit de sedan atervaende foer att
underga de mangfaldiga gnidningar, som utgjorde badets sista och
hoegsta njutning. Personen, vars fraga vi haer atergivit, stod insvept i
ett lakan och demonstrerade--aen med hoegra pekfingret vid sin langa
och tunna naesa, aen ritande med samma finger dialektiska kretsar i sin
vaenstra hand--framfoer en liten tjock figur, som avklaedd vilade pa en
av salens med svaellande kuddar foersedda bronssoffor, omgiven av
slavar, vilka ur flaskor av kristall och alabaster oevergoeto hans
lemmar med oljor och parfymer samt foertrogna med frotteringens alla
mysterier fullgjorde dessa med stoersta iver och ordentlighet.

Den tillfragade