halla ordningen i Akaja, fragade honom
Petros, huru stor besaettningen foer oegonblicket vore i Aten.

- Sju hundra man legionaerer och femtio man av jovianska gardet,
upplyste Annaeus Domitius.

- En obetydlig styrka foer en sadan stad, anmaerkte biskopen.
Legionaerernas befaelhavare, Pylades, aer ju raettrogen kristian?

- Ja.

- Och trupperna foer oevrigt palitliga?

- Ja, min biskop.

- Anfoeraren foer jovianerna aer emellertid hedning, eller huru?

- Ja. Ammianus Marcellinus aer ohjaelplig hedning, men praektig soldat.

- Gott. Det betyder foer naervarande mindre, att han aer hedning. Finnas
bland trupperna atanasianer?

- Atminstone icke inom befaelet. De homousianer, som tillhoerde detta,
aero avlaegsnade. Foer oevrigt, min Petros, hava vael tuktade trupper,
sadana som dessa, ingen annan tro aen sin befaelhavares. Beklagansvaert
eller icke, aer det en sanning.

- Omstaendigheterna noedga mig mahaenda att kraeva den vaerldsliga maktens
hjaelp. Jag oenskar, att samtliga trupperna staellas till mitt
foerfogande.

- Du har raettighet att fordra det. Skall det ske redan i afton?

- Nej. Det aer tids nog till i morgon.

- Vagar jag fraga dig om orsaken?

- Du skall i god tid fa veta den.

- Jag oenskar da blott ett skriftligt intyg, att du begaert foerfogande
oever de kejserliga trupperna i Aten.

Petros skrev detta intyg genast, och Annaeus Domitius stoppade det i
sin goerdel.

Prokonsulns anlete uttryckte hemlig glaedje. Han anade vad som foerestod
och hade fatt en ingivelse, huru han med begagnande av de kommande
haendelserna skulle oskadd slippa ur den klaemma, vari
regeringsskrivelsen med avseende pa Krysanteus hade foersatt honom.

Staden maste inom nagra dagar varda skadeplatsen foer blodiga,
foerskraeckliga upptraeden. Under sadana kan mycket tima omaerkt.
Prokonsuln insag, att det gaellde atanasianerna, men en och annan
hedning kunde ju av misstag eller ovarsamhet aeven raka med i spelet.
Vid sadana tillfaellen loesslaeppas ju alla lidelser. Allra minst kunde
Annaeus Domitius, sedan han staellt hela besaettningen till biskopens
foerfogande, hindra en rovlysten skara plundra den rike Krysanteus'
hus, eller en fanatisk hop angripa den hatade Krysanteus' person.
Annaeus Domitius aemnade foer oevrigt i god tid skudda stoftet av sina
foetter och foerflytta sig med sin skoena Eusebia till Korint, dit
viktiga, ouppskjutliga statsfragor naturligtvis kallade honom. Komme
sedan vad komma ville, s