jaenare blyges oever sin
ovaerdighet. Jag kunde icke ana en sadan lycka. Men jag skulle kaenna
dig illa, om jag kunde tro dig vara i stand att misstaenka, det jag
genom oevertalning eller andra medel tubbat den goda aenkan att till
kyrkans eller ditt foerfang, men till min egen foerman....

- Gott, gott! infoell biskopen;--vad skaenker dig aenkans testamente?

Med en ny suck svarade den korthalsade och slog ned oegonen:

- Den aedla Apollonia har foer de ringa, men hjaertliga omsorger, varmed
jag omgivit hennes sjukbaedd, gjort mig till aegare av hennes yppersta
skatt--tre i en kristallflaska foervarade skaeggstran av martyren, den
helige Polykarpos.

- Avundsvaerde! utbrast biskopen, medan ett loeje, som han ej kunde
tillbakahalla, spelade kring hans laeppar.

- Ja, jag aer i sanning avundsvaerd, instaemde Eufemios och tuggade pa
sina naglar.

- Jag skulle vilja byta med dig, fortfor biskopen, om ej det
punktliga uppfyllandet av den fromma Apollonias testamente vore oss en
helig plikt.

- Nej, nej, jag byter icke. Du far ej fordra foer mycket av mig, o
fader! Jag byter icke.

- Men nu till nagot annat, sade biskopen med klarnat anlete, medan
han gick upp och ned i det tranga avlanga rummet. Du skulle i dag pa
foermiddagen uppsoeka juden Baruk.

- Jag fann honom hemma.

- Och du foermadde honom meddela, vad vi vilja veta?

- Ja, efter nagon svarighet.

- Jag inskaerpte, huru du skulle ga till vaega, och kaenner foer oevrigt
ditt skarpsinne. Huru mycket aer Karmides skyldig honom?

Eufemios framtog under sin kapa ett papper, som han raeckte biskopen.
Denne genomoegnade det och utbrast:

- Han aer en foerfaerlig sloesare. Detta kan icke fortfara laenge.

- Jag sade detsamma till Baruk.

- Med vad verkan?

- Da jag papekade moejligheten, att de saekerheter, han erhallit, torde
vara otillraeckliga att trygga honom emot foerluster, vart han likblek.

- Saa?

- Han kommer att ansaetta Karmides mycket hart.

- Du aer foervissad daerom?

- Ja.

- Foertraeffligt, min gode Eufemios. Har Karmides varit synlig i den
daer resande vaellustfilosofen Atenagoras' saellskap?

- Ja, han och nagra andra av Atens foertappade unga hedningar hava
varit sedda, naer de nattetid eller fram emot morgonen laemnat
Atenagoras' hus.

- Det aer gott. Denne Atenagoras aer en saningsman och hans vaeg igenom
landen en fara, i vilken foertvivlan och samvetskval uppvaexa. Men
skoerden, sa vill Gud, ger ofta den renaste saed