1]

[1] Beraettelsen aterfinnes hos Plutarkos.

Epiterses, fader till retorn Emilianus, reste en gang till Italien pa
ett skepp, som hade manga resande och mycket handelsgods ombord. Da
skeppet hunnit utanfoer Ekinadiska oearna, uppstod vindstilla. Det var
kvaell, men de fleste av skeppsbesaettningen och de resande voro aennu
vakna, da ploetsligen alla foernummo en roest, kommande, sasom det
tycktes, fran Paxaeoearna och ropande styrmannens namn. (Han var en
egyptier och hette Tasus.) En allmaen undran uppstod, och Tasus sjaelv
greps av skraeck. Foerst sedan roesten tre ganger latit hoera sig,
foermadde han svara, varefter den ropande med aen hoegre roest laet
foernimma foeljande befallning: Naer du hunnit till orten Palodes, sa
tillkaennagiv, att den store Pan aer doed! Allas undran oekades och man
oeverlade, vad som vore att goera. Tasus sjaelv besloet att i haendelse av
god vind utan vidare atgoeranden segla foerbi Palodes, men intraeffade
vindstilla i dess grannskap, skulle han ropa ut vad han hoert. Naer
skeppet nu anlaent utanfoer Palodes, var det ater vindstilla och havet
lugnt, varfoer Tasus, i enlighet med sin foeresats, ropade, fran aktern
av sitt fartyg och vaend mot land, de ord han hoert: Den store Pan aer
doed! Knappt voro dessa ord uttalade, foerraen luften fylldes av ett med
undran blandat suckande.

I Rom vart denna haendelse snart kaend genom de manga, som varit vittne
till henne, och kejsar Tiberius laet kalla Tasus till sig och anstaellde
en naermare undersoekning av haendelsens foerlopp, moejliga grunder och
betydelse.

En liknande tilldragelse, fortfor Herakleon, upplevde grammatikern
Demetrios pa sin upptaecktsresa kring de britanniska oearna. Med detta
staeller jag i foerbindelse det rykte, som vid Jesu tid gick kring
vaerlden och gjorde mycket uppseende i Rom, att naemligen fageln Fenix
anyo visat sig i Egypten[2]; likaledes den omstaendighet, att fran
samma tid har den eviga lampan i den egyptiske Ammons tempel kraevt foer
sitt arliga underhall ett mindre matt av olja aen fordom[3]. Ty sma
ting, Krysanteus, kunna vara tecken av en mycket stor foeraendring. Men
vittnesboerd, aen klarare aen dessa, finnas ju aeven. Sadana ser jag daeri,
att den profetiska kraften mer och mer foersvann fran detta orakel,
langt innan kristianerna vordo en maektig sekt, och att alla de otaliga
andra oraklen efter hand foerstummades av sig sjaelva; vidare daeri, att
tron pa gudarne slocknat i allt flera hjaert