lstand aer ett av hoegsta haenfoerelse: extasens. Extasen, sade
nyplatonikerna, aer formen foer det hoegsta vetandet: den omedelbara
askadningen. Musiken, boenen och kaerleken aero krafter, som foerhjaelpa
den sannings- och renhetsaelskande sjaelen till grannskapet av det
himmelska; det oevriga maste hon sjaelv goera genom att foersaenka sig i
fullkomlig overksamhet, genom att bilda sig till ett tomrum, vari det
gudomliga rent och omaengt av maensklig sinnlighet instroemmar.
Grekiska filosofien, man finner det av denna antydning, led genom
nyplatonikerna samma omdaning, som den antika byggnadskonstens minnen
genom medeltidens byggmaestare. Platons tanketempel med dess ljusa
pelargangar vart genom en kedja av foervandlingar till en byggnad med
genombrutna foenster, malade av mystiken, och spetsbagar, spaenda av
himmelsk laengtan.
Da under den stormiga natten Krysanteus' dotter, ensam i det
hemlighetsfulla templet, nedsjunken pa pytians trefot, sloet sina oegon,
vilande armarne i sitt skoete och huvudet mot siaregudens fotstaell,
avvaktade hon det profetiska mattet av extasen, det laegre, foer vanliga
maenniskor upphinneliga haenfoerelsens tillstand, i vilket sjaelen,
svaevande oever det medvetsloesas hav, men aennu ej foersaenkt i dess djup,
skadar med vaerldsharmoniens foerutseende oega det hon vill roena.
Man skall en gang kunna redogoera foer de lekamliga foereteelser, som
ledsaga det extatiska tillstandet: foer vissa nervflaetors oeverretning,
andras foerslappning. Men extasen sjaelv--vem foerklarar honom och hans
haepnadsvaeckande andliga fenomener? Huru maerkvaerdigt! Femton
arhundraden hava vandrat oever den siste helleniske filosofens grav och
slaektets forskande ande har haerunder kaempat mangen vaeldig strid, men
den dag, som i dag aer, star taenkaren ater framfoer samma foereteelse,
och nittonde arhundradets teistiske filosof, mannen pa hoejden av sitt
tidevarvs vetande, noedgas i extasens vaesen se naestan detsamma, som de
gamla hedningarne Plotinos, Jamblikos och Krysanteus foere honom!
Skall Julianus eller Konstantius segra? Var aer Filippos, min foersvunne
broder? Inom dessa fragor--den senare av flickans hjaerta, utan
foeregangen oeverlaeggning, saellad till den foerra--soekte Hermione samla
sitt medvetande. Om nagon i denna stund intraett i orakeltemplet,
skulle han vid foten av Apollons bild skadat en annan, blek, oroerlig
och skoen som han. Vinden suckade mellan foersalens pelare. Stormens
brus
|