stran saknade
sina oljade kaempar, och daer ingivelsen aennu vidgade en skaldebarm,
ljoedo hymner till Honom, "den okaende Guden", om vilken Paulus en gang
talat till folket i Aten.

Daer var sa tyst nu i lunden, medan Hermione och hennes fader vandrade
igenom honom. Daer var tyst, sedan de oevergivit honom--tyst genom
arhundraden, medan Delfi sakta haentvinade och byn Kastris lerhyddor
soekte stoed emot dess fallna pelare.

Men en dag, tolv hundra ar oss naermare aen tidpunkten foer denna
beraettelse, sago Kastris kvinnor, medan de skoeljde klaeder i kaellan
Kastalia, nagra fraemlingar i den glesnade lunden. Vad soekte de i denna
gloemda vra emellan bergen? De sade pa ett foer kvinnorna obegripligt
sprak, att Kastalia var vanhelgad, och broeto fran ett gammalt
lagertraed nagra kvistar, kysste dem och vandrade bort. De fraemmande
maennen voro fran Rom. Romerska folket hade beslutit, att en skald vid
namn Tasso skulle lagerkroenas pa Kapitolium, och fastaen lager vaexte i
deras egna lundar, foeredrogo de att haemta den fran Parnassos. Var da
den brutna kedjan mellan foerr och nu aterknuten? Ja, en stor
foeraendring hade intraett, ehuru det goda, halvvilda folket i Kastri
anade intet daerav. Hellas var ateruppstandet i frihetsanden, konsten
och vetenskapen. Vetenskapen och konsten aero av naturen hellener och
oomvaendeliga hedningar. De voerda Golgatas oliv, men Parnassens lager
aer symbolen foer deras strider och segrar.

De vitklaedda vandrarne--fadern och hans dotter--stego pa en
foerfallen stentrappa uppfoer en klippa vid foten av den ena dalvaeggen
och sago nu orakeltemplet vilande under de moerka fjaellbranterna. En
alderstigen Apollonpraest, den ende oevervordne av hundra, bevakade dess
bleknade prakt. Han traeffades, vilande under en cypress och stirrande
pa det hemlighetsfulla E, som nagon av forntidens maen hade tecknat
oever ingangen till templet. Det haendoeende livets aftonrodnad
genomskimrade hans infallna kinder, och skaegget foell i vita boeljor
oever hans broest. Pilgrimerna, ty sadana voro de likvael, haelsade honom
med voerdnad.

- Jag heter Krysanteus, sade fraemlingen, och aer en man fran Aten.
Denna flicka aer min dotter Hermione och sedan sexton ar tillbaka mitt
enda barn.

- Jag haelsar er vaelkomna, sade Apollonpraesten Herakleon. Aer edert
aerende att se helgedomen?

- Nej, svarade Krysanteus, vart aerende aer ett annat aen
skadelystnadens, som endast skulle maetta oss med graemelse. Vi h