de hon pannan och yttrade
kaervt:

Jag vet inte, hur det kan ha foerhallit sig i ert barndomshem, herr Brut;
men i mitt fick man laera sig att passa pa maltiderna eller atminstone be
om ursaekt, naer man kom foersent.

Brut svarade lugnt:

Jag har inte haft nagot barndomshem och aer en alldeles ouppfostrad
maenniska. Men naturligtvis ber jag om ursaekt.

Han tog plats bredvid praesten, som vaende sig till honom saegande:

Att hoera fruntimmer prisa punktlighet aer lika roerande som att hoera fan
prisa evangelium. Sjaelv har jag fatt en vardad uppfostran och daerfoer
saeger jag att denna steken aer god men att den saekerligen var baettre och
mera laettsmaelt och smaklig foer tva timmar sedan.

Som han hade steken bredvid sig, undersoekte han den noga, skar med
omsorg nagra skivor och at. Fru Olga tog ater sin tillflykt hos
generalagenten, skaenkte flitigt i hans glas och gjorde sina blickar och
leenden sa sinnesbedoevande som moejligt. Till sist boerjade den sorgsne
gamle mannen fatta eld, han viftade med haenderna alldeles som den
krossade lilla fageln viftat med vingarna, han guppade pa stolen
alldeles som fageln pa sin pinne, och hans falsett drillade och
tremulerade.

Titta! viskade Brita till Betty. Min sju och sjael far hon inte gnistor
ur generalagenten!

Ploetsligt avbroet fru Olga leken; hon spratt till och med uppspaerrade
oegon fragade hon:

Var aer Ludwig?

Ja, var aer Ludwig? upprepade flickorna Willman.

Froeken Alexander smalog oeverlaegset och medlidsamt.

Damernas observationsfoermaga, sa hon, aer synbarligen inte saerdeles
uppoevad. Jag kan emellertid tala om, att herr Ludwig och kyrkoherdens
herr son deltaga i skallgangen efter den moerdade flickan.

En kvarts minuts paus uppstod, varpa de sex damerna samfaellt skreko: Den
moerdade flickan! Den moerdade flickan? Sex sopraner, en falsett och
froeken Alexanders alt floedade nu oever i en oredig stroem av utrop, fragor
utan svar och svar utan fragor. Tills med ens Casimir Bruts staemma broet
igenom det gaella larmet, moerk och skraellande som en askknall.

Jag anhaller, att det inte pratas nagra dumheter!

Han tillade mera daempat:

Flickan aer inte moerdad.

Jasa, inte moerdad? upprepade froeken Alexander efter ett oegonblick. Och
hon fortsatte med ett betydelsefullt smaleende:

Kanske herr foervaltaren vet, var hon finns?

Nej, svarade han korthugget. Men jag antar, att hon kommer tillraetta. I
alla haendelser aer det onoedigt a