ir aennu sorgligare aen jag foerst taenkt mig.

Spa vad ni vill, kaera maenniska, mumlade generalagenten och drog sig
skyggt at sidan. Men laemna mig i fred; jag har haft nog av olyckor.

Mina damer, fortsatte han vaendande sig till de oevriga. Haer har talats
mycket om kaerlek och foervisso foerljuvar den livet och goer det vaert att
leva, pa samma gang som den trasslar till det och astadkommer manga
obehag och onoediga utgifter. Men det finns ocksa utgifter som man aldrig
behoever angra. Det kommer en tid, mina damer, da kaerleken inte laengre
har nagonting att saega. Vaenskapen inte heller. De stora, vittfamnande
intressena falla fran sjaelen, som grenarna fran en gammal tall. Trohet
blir ett tomt ord, framgang meningsloes, glaedje han. Livet blir gratt som
dimma. Minnena plaga. Kroppen njuter av intet; sjaelen slutes langsamt i
moerker. All visdom foerlorar sin saelta. Och tiden blir lang. Men har man
da, mina damer--och aeven herr kyrkoherden kan taenka pa saken, ty det
finns manga olika prislaegen--har man da en liten konstgjord, sjungande
fagel--

* * * * *

Haer avbroets herr generalagenten av ljudet fran en doerr, som vraektes upp,
tummel i trappan, snubbel oever troeskeln. Praestens son stod i
doerroeppningen, flaemtande men trots spranget blek. Strax efter honom kom
Ludwig, knuffade den andre at sidan och kastade sig pa en stol. Bordet
med kaffekoppar och likoerflaskor var naera att stjaelpa, da damerna alla
pa engang stoertade upp.

Lugna er! flaemtade Ludwig. Jag har bara slagits.

Och de kunde tryggt tro honom pa hans ord, ty blod floet ymnigt fran naesa
och mun. Brita sprang efter vatten och handdukar. Ludwig bloedde och sa:

Jag har slagits med drevkarlarna.

Med hela hopen? fragade Brita.

Idiot! Men jag slogs med den vaerste av dem, det kan herrn daer intyga.
Det var Bollans faestman och han slogs foer toesens skull, sa det aer
ingenting att saega om det. Jag slogs, daerfoer att han pastod att Casimir
tagit livet av henne. Och det finns inte heller nagonting att saega om
det. Den ena maenniskan kan komma att sla ihjael den andra och vara
renharig aenda. Men han pastod, att Casimir ville skjuta skulden pa nagon
bland karlarna och sjaelv smita. Da slogs jag.

Han fick mycket smoerj, fortsatte praestens son med en viss
tillfredsstaellelse. Och nu gaeller det herr Brut sjaelv. Hela skocken
kommer hitat.

Spring ned i flygeln, befallde praesten sin son, och saeg at