ruit pour une omelette!

Betty: Eros foell segrande!

Lotten: Pa farfars tid hade de daer maenniskorna varit hoevligare; men de
hade inte haft roligare foer det. Och inte vi heller.

Praesten slutligen: Kan en stackars praestman, som statt i hela dagen, fa
lana en nattskjorta?

De oevriga taenkte inte saega nagonting, ty generalagenten hade latit
hoppet fara, froeken Alexander kaende en djup missraekning och ett stort
foerakt, tante Sara var inte van att saega nagonting och Ludwig och Brita
sutto redan i ett hoern och tisslade foer sig sjaelva.

Fru Olga sjaelv broet tystnaden, hon sa:

Om mina gaester ursaekta, sa gar jag och laegger mig. Jag var uppe sa
tidigt i morse.

Hon tog artigt godnatt av praesten, generalagenten och froeken Alexander;
hon sa till Ludwig och Brita: Ska ni inte ga och laegga er, barn? Hon
nickade vaenligt ehuru med ett visst allvar at Lotten Brenner och
flickorna Willman. Hon sa till tante Sara: Foelj mig!

Slutligen gick hon bort till Casimir Brut, som stod nagot avsides; hon
lade haenderna pa hans skuldror och sa:

God natt, Casimir.

Och hon boejde sig fram och gav honom en laett kyss.

Sa haelsade hon med en liten bugning hela foersamlingen och foersvann.

* * * * *

Uppkommen pa sitt rum, avskedade hon genast den alltjaemt snyftande
Bollan, placerade tante Sara i en laemplig stol och brast i tarar. Men
hon graet inte mycket och pa intet saett i proportion till dagens
haendelser. Under tiden klaedde hon av sig spritt naken och boerjade som
vanligt att med flit och nit ansa och tvaga sin kropp. Och hon sa till
tante Sara:

Pa det hela taget aer jag noejd. Casimir har aldrig kunnat med, att jag
skulle gifta mig med honom och foerlora Larsbo. Och det aer ju en foerlust,
helst jag trivs haer. Men nu har jag funnit en medelvaeg. Casimir stannar
som foervaltare och jag blir foervaltarhustru i staellet foer hennes nad.
Naturligtvis aer det en vadlig degradering. Men i vara tider! Mig goer det
ingenting och flickorna Willman far vael finna sig!

De far vael det, sa tante Sara. Hon satt i en skuggad vra, men det
foerenade ljuset fran de groena gardinerna, redan skimrande av en
begynnande sommarmorgon, och de roeda ljuslagorna pa toalettbordet lekte
pa hennes stora, vartiga naestipp.

Fru Olga daeremot stod mitt i ljusfloden framfoer spegeln och skoette sin
svamp i det hon behagfullt lyfte aen en arm, aen ett ben, aen vred sig
runt foer att komma at r