le sla
honom infoer hans medbrottsling; daeri lag raettvisa och dessutom en
saerskild njutning. Ett slag foell och aennu ett. Vid det foersta radde
tystnad, vid det andra gav hopen till ett tjut, som om var och en
traeffats av slaget. Men nu spraengdes leden, som skilde fangen fran
trappan, av foermannens spadstora naevar. I en handvaendning hade han ryckt
loes foervaltaren och dragit honom med sig upp pa trappan.

Vad aer det foer djaevla dumheter! roet han. Aer ni folk eller fae? Ska ni sla
ihjael karn, innan ni vet, om flickan aer doed? Hon sitter kanske pa
skorsten, och skrattar at oss. Naer det aer kvinnfolk med i spelet kan man
vara saeker pa en sak: att bli lurad!

* * * * *

I foerstugan bakom porten stodo flickorna Willman, lyssnade huttrande och
skaelvande, ur stand att laengre diskutera de olika saett, pa vilka en
liten kaerlekshistoria kan avvecklas med grace eller med storhet. I
salen satt generalagenten med tante Sara i famn, tilltaeppande hennes
oeron med haenderna. Froeken Alexander lyssnade vid ett foenster,
triumferande och olycksbadande men sjaelv lyckligare aen om hon bevistat
en begravning. I ett annat foenster haengde Brita och Ludwig. Och Brita
viskade mellan, klapprande taender:

De kommer att sla ihjael dem bada tva! Gode Gud, om det gar bra ska jag
aldrig kyssas mer!

Ploetsligt utbrast Ludwig:

Kors i jissi namn!

Och drog sig tillbaka in i rummet. Han stirrade pa Brita med vitt
uppspaerrade oegon, han mumlade:

Hundra mot ett! Kom ihag! Jag haller hundra mot ett!

Daermed foersvann han, springande men pa ta.

Men Casimir Brut, som fatt ett oegonblicks frist, andades ut, tog luft i
lungorna och ropade med stark roest:

Jag saeger er, att jag inte gjort flickan nagonting! Sa pass borde ni
kaenna mig, att ni vet, att jag inte ljuger.

Da stod Spillebodaren framfoer honom och skrek med sin gaella roest, sin
snubblande, snabba predikotunga:

Later oss proeva, om du aer av sanningen eller av loegnens ande! Aer det
sanning eller loegn att du brutit mot sjaette budet med din egen matmor
och din husbondes aenka?

I staellet foer att svara gick Brut emot honom, men de naermast staende
rusade upp pa trappan foer att skydda torparen. De ater, som stodo laengre
bort pa planen, ropade:

Ga ur vaegen! Vi vill se dem! Knuffa ihop dem! Lat dem pussas!

Karlarna drogo sig tillbaka och Casimir Brut och fru Olga stodo allena,
sida vid sida framfoer den svarta p