a kan
du inte skylla henne foer hoegfaerd! Och laemna du mans hennes oegon i fred.
Eller har du foertagit dig pa hennes oegonvarv och latit hennes dejelighet
goera dig lusta?

Da torparen foernam bibliska ord blev han eftersinnande och soekte i sitt
eget foerrad; men kaeringen ropade:

Haha! Aer hon inte hoegfaerdig! Da gubben satt hos Jan-Petter pa hans
yttersta, ville hon inte sitta naer honom och deltaga i boenen foer den
doeendes sjaelafrid. Haha! Aer hon inte hoegfaerdig! Och var helst
gubbstackarn haer gick i hennes hus, var hon efter honom med luktvatten
och staenkte omkring honom och haevde det oever honom. Och till sist laet
hon tjaenarna vraeka ut honom.

Jasa, det aer daer skon klaemmer, sa praesten.

Haha! fortfor kaeringen. Honom klaemmer ingen sko, utan den som klaemd
bliver aer haerskarornas Herre, da han ser en synderska hoegfaerdas infoer de
heliga! Men Jan-Petter i sin stora syndaktighet sag sig inte foer god att
halla gubbstackarn i hand och taga vaelsignelse och boen av honom. Och han
skaemdes foer kvinnans hoegfaerd och sa: Liksom hon haeller luktvatten oever
dig sa har hon bespottat mig foer min svaghets och min synds skull och
hon aer som de fariseer: utantill vitmenad men fylld av de doedas ben.

Jasa han sa det, Jan-Petter, sa praesten. Till mig sa han annorless, men
han toer ha varit tvafaldig in i det sista. Och nu har du kommit hit,
Spillebodare, och badat upp allt gardens folk foer att taga haemnd foer
luktvattnet?

Torparen svarade lagmaelt:

Jag lovade Jan-Petter att jag skulle vakta hennes vaegar. Och da jag sag
henne falla, skulle jag stiga fram och uppraetta henne. Ty han foergat
icke i sin sjaelanoed, att han slaepat en kvinna med sig genom synden och
han vandades mera foer hennes sjael aen foer sin egen.

Han var en omtaenksam man, medgav praesten, och han visste precis, hur han
skulle staella det foer att bereda sin omgivning trevnad. Men klaem nu ur
dig vad du ska ha foer att maka dig undan och fa det andra byket att goera
sammaledes!

Spillebodaren upprepade truligt och trilskt: Jan-Petters aenka ska komma
hitut.

Varfoer det da? fragade praesten aen engang och aen engang svarade torparen:

Hon ska ha sin smaelek.

Jasa, du uppraettar, de fallna med smaelek, du? sporde praesten.

Icke jag, svarade torparen, utan Herren!

Da rann sinnet pa praesten och han utropade:

Den herren, som du och dina gelikar tjaenar, aer ingen annan aen djaevulen!
Det maerker man daerup