och andlig ledare, bedrevos fram pa
sommaren mera oeppet. Utsocknes maen och kvinnor kommo till byn och hystes
av Fabers anhaengare. Fru Maturins plan blev allmaent kaend och aeven herr
Gruber fick veta, att man aemnade oeverraska Faber och locka honom att
framtraeda infoer menigheten. Herr Gruber sag sig da ingen annan rad aen
att trots sin raedsla ga till kvarnen.

* * * * *

Han fann draengen pa hans vanliga kvaellsplats och som vanligt reste han
sig och haelsade husbonden genom att stryka av sig moessan. Gruber
framfoerde genast sitt aerende och sitt foerbud. Han svarade fogligt, att
han icke skulle lata locka sig till moetet. De stodo en stund tysta
bredvid varandra, gubben flasade aennu efter vandringens moedor och aeven
den unge andades tungt. Gubben steg in i kvarnen och ropade at draengen
att foelja efter. Alldeles som vanligt fann han manga ting att klandra
och skrek sig hes foer att oeverroesta danet. Hans skrek till svar, att han
ingenting kunde hoera, och da han hade allvarligare saker att tala med
husbond om, foereslog han, att de skulle stiga upp i kvarnkammaren.
Gubben samtyckte och de klaettrade uppfoer stegen.

I kammaren, vars foenster endast var en fotshoeg glugg, var det redan
nermoerkt. Gubben gick fram till gluggen, Hans stod kvar vid luckan.

Husbond--boerjade han, men roesten stockade sig. Gubben ropade:

Kom hit! Jag hoer dig inte.

Langsamt och med saenkt huvud steg Hans fram till honom och utan att hoeja
blicken fran golvtiljorna fragade han, om Gruber verkligen stode fast
vid, att han naer som helst kunde riva soender testamentet. Gruber jakade.

Da, sade Hans, aer det sa gott, att jag laemnar kvarnen redan i morgon,
eftersom jag inte laengre kan tro husbond pa hans ord. Jag har tjaenat
laenge nog utan loen.

Gruber svarade:

Bra! Bra! Jag ska riva soender pappersstrunten den kvaell i kvaell.

Efter en stund sade Hans med groetig roest, som Gruber till sin foervaning
och laettnad, trodde vara dov av tarar:

Jag skulle nog inte ga aenda, om jag inte vore tvivlande pa att papperet
finns. Husbond har nog redan braent det.

Gruber svarade:

Farskalle! Foelj mig hem, sa ska, jag visa dig att det, ligger i min
kista. Men nu litar jag inte laengre pa dig ditt otacksamma kraek. Ga din
vaeg! Jag skall nog finna en annan. Och sa snart jag kommit hem, ska jag
riva soender elaendet och braenna var bit.

De stodo en stund tysta; Gruber vaende sig fran glugge