te sla bort saken med skaemt. Hansi oevertygade
honom dock snart om sitt allvar och kastade honom slutligen pa rygg i
ett vattenfyllt dike. Viss om att morsgrisen skulle atervaenda hem foer
att oemsa klaeder, gick han sjaelv raka vaegen till skogsfogdens gard. Han
smoeg sig uppfoer fritrappan, som foerde till vinden och Graedels kammare.
Han kaende pa doerren och fann den staengd. Nu boerjade han haerma trasten
och daerav vaecktes ingen i huset undantagandes Graedel. Efter en stund kom
hon ut till honom och de sutto sida vid sida pa trappan. Hansi
beraettade, att han skulle ga till herr Gruber och begaera pengar till en
helgdagsdraekt. Graedel funderade en stund; daerpa sa hon:

Du borde skaffa dig en annan och baettre plats men inte haer i byn.

Det blev nu Hansis tur att fundera och efter en stund sa han:

Far jag komma tillbaka till dig, sedan allting aer uppgjort med husbond?

Hon svarade:

Det blir vael, som du tycker.

Graedel gick ater in, men Hansi blev sittande pa trappan. Och under det
att han vaelvde allahanda planer foer framtiden och besloet att taga sig
bort fran bygden och dess dumma kvinnor, boerjade aentligen tupparna gala.
Hansi begav sig till herr Gruber.

Gubben tog emot honom liggande pa saengen utan andra saengklaeder aen en
smutsig och trasig tageldyna. Han hade varit skollaerare och foerst pa
gamla dagar blivit kvarnaegare tack vare ett arv. Sjaelv kunde han icke
skoeta kvarnen, och det gamla skraellet skulle inte ha givit honom nagot
som helst oeverskott, om han noedgats ordentligt avloena draengen. Han hade
emellertid lyckats locka till sig och faengsla vallarepojken med
allahanda dunkla loeften om framtida foermaner. Naer nu Hansi med moessan i
hand, trumpen men hoevlig, begaerde pengar till en helgdagsdraekt, blev
gubben ursinnig och oeveroeste honom med ovett. Hade han inte lovat honom
framtida foermaner?

Hansi svarade:

Husbond lovar men inte vet jag, om han taenker halla. Foer resten kan jag
inte vaenta pa det. Jag taenker gifta mig.

Herr Gruber, som just foert vattenkruset till munnen foer att laeska sin
strupe efter ovettet, fick vattenklunken i vrangstrupen. Foerst sedan
Hansi dunkat honom duktigt i ryggen och ruskat om honom, aterfick han
andan men lag en lang stund alldeles utmattad. Slutligen reste han sig
med Hansis hjaelp och stapplade pa bara foetter bort till en kista, vari
han foervarade sina papper. Oeverst lag ett staemplat dokument, som gubben
med skaelvande haen