tt tala om saken nu.

Saaa! infoell fru Olga. Varfoer skulle man inte fa tala om saken?

Han sag ned pa tallriken, han sag ater upp och han sag henne foer en
sekund rakt in i oegonen. Han svarade med ett blitt lugn och saktmod, som
besynnerligt stred mot den kaerva formuleringen:

Daerfoer att jag inte vill det.

Fru Olga teg och tystnaden blev allmaen. Till dess att praesten aetit sa
pass, att magen tystnat och han sjaelv kunde boerja tala.

Na, herr Brut, sa han, hur kaenns det att laemna Larsbo?

Casimir Brut kastade en storoegd blick pa fru Olga, som rodnande och
otalig utropade:

Varfoer ser ni sa pa mig? Jag har talat om foer mina vaenner att ni ska
laemna oss.

Brut nickade, och vaend till praesten svarade han:

Hur det kaenns? Tungt. Jag har arbetat haer i femton ar, jag har haft min
baesta tid haer. Det kaenns tungt.

Varfoer i herrans namn flyttar ni da? fragade praesten.

Han svarade:

Man brukar flytta, naer man blir bortkoerd.

Fru Olga gav till ett rop, men doktor Karolina snaeste henne med ett
barskt: Tyst du! Och hon sa:

Vad vill det saega? Bortkoerd? Olle har sagt oss, att ni aer mer aen villig
att laemna Larsbo.

Har hon sagt det, genmaelte Brut lugnt, sa har hon ljugit.

Ljugit! flaemtade fru Olga. Men han bekymrade sig inte om hennes
sinnesroerelse utan fortsatte:

Om en person far hoera att han aer oeverfloedig och att man vill bli av med
honom, sa kan han naturligtvis inte stanna. Men han gar inte frivilligt.
Fast det later trevligare att saega sa. Fruntimmer tycker om det, som
later trevligt.

Det aer sant! medgav Lizzy. Jag foer min del foeredrar det som later
trevligt framfoer det som later otrevligt, alldeles som jag foeredrar det
vackra framfoer det fula och det angenaema framfoer det oangenaema.

Och sanningen da? inskoet Brut. Lizzy putade ut med munnen och saenkte
oegonlocken i foernaem likgiltighet. Betty sa:

Det aer laettare att skilja det angenaema fran det oangenaema aen det sanna
fran det osanna. Daerfoer aer det klokast att halla sig till det angenaema.
Risken att bega fatala misstag aer vaesentligt mindre.

Nej, sa Brut och saenkte huvudet sa att det svarta skaegget bredde sig
oever duken. Det aer inte risken, det kommer an pa. Kvinnor aer inte raedda
foer risk; det ska man inte skylla dem foer. Men de tycker inte om
sanningen; de foersta sig inte pa den och veta inte, vad de ska goera med
den. Att halla sig till sanningen aer ju allenast att taga haensyn