till
fakta och lata dem gaella, vare sig de aero angenaema eller oangenaema.
Kvinnor ta bara haensyn till hur saker och ting borde vara. I deras
tycke. Om en man har en puckelryggig hustru, sa tycker han, att hon aer
ful, vad det yttre betraeffar. Om en kvinna har en puckelryggig man, sa
tycker hon att han aer ovanligt rak i ryggen. Vilket naturligtvis inte
hindrar, att hon finner andra och stoerre fel hos honom. Men sadana som
han inte har. Det finns ingenting, som de inte kan ljuga fran eller
till. Maen kunna ocksa ljuga, naer de tvingas. Men sanningen aer foer dem
granit; de maste spraenga bort den. Kvinnor vifta bort den med naesduken.

Herrn aer bitter, infoell kyrkoherden, och det skulle jag ocksa vara om
jag blivit bortkoerd av en eller annan liten nippertippa. Och daermed
syftar jag inte speciellt pa hennes nad utan pa unga fruntimmer i
allmaenhet, som, da de natt en viss alder, ersaetta de ljuva kaerleksorden
med allahanda fraser. Naer en kvinna saeger: Jag aelskar dig! sa menar hon,
att vederboerande skall ta henne i famn. Men naer hon saeger: Raedda
maenskligheten! sa menar hon ackurat detsamma.

Och hur aer det med maennen? fragade Betty. Om en man saeger till en
kvinna: Vad du aer vacker! sa menar han: Aer jag inte en statlig karl? Och
saeger han: Raedda maenskligheten! sa menar han ackurat detsamma. Det finns
kanske en skillnad, men den aer harfin.

Jag anhaller! smattrade ploetsligt doktor Karolinas roest, skarp och
olycksbadande. Jag anhaller, att herr Brut foerklarar sig! Herr Bruts
sorgliga erfarenhet av kvinnlig loegnaktighet aer sannerligen inte vidare
smickrande foer oss damer pa Larsbo. Vi taenker inte noeja oss med nagra
dunkla antydningar! Var sa god!

Brut svarade langsamt:

Jag behoever ju inte ha gjort mina erfarenheter pa Larsbo. Jag har dem
redan fran min barndom. Min far och min mor voro inte gifta, men vael
blev min mor gift med en annan man kort efter det jag foeddes. Mor ville
inte kaennas vid det daer. Hon ville inte att det skulle vara sa. Och
fastaen hela byn visste, att jag var son till en draeng och inte till en
bonde, tvingade hon min gamle styvfar att latsas att jag var hans. Jag
skulle roent mindre smaelek och fatt faerre stickord och blivit baettre
behandlad, om hon satt pa mig ett plakat med noggrann uppgift om min
boerd. Men om en kvinna kan reda sig med ett halvt kilo sanning sa
foeredrar hon att oedsla tio kilo loegn. Har hon braent hal pa en duk, sa
har blixten slagit