sig langsamt runt och laet sig beskadas. Lotten graenslade sin
pincene oever den koettiga naesryggen och brummade sakta en ed; Betty
stoedde hakan i handen, foersjoenk i kritisk beundran; Lizzy stoppade
munnen full med knappnalar och boerjade ordna vecken; doktor Karolina,
alltjaemt orolig, stack handen ned pa fru Olgas rygg foer att kaenna om hon
var mycket het; Brita sa:

I den daer klaenningen ser hon ut som en barnrumpa. Den kommer att goera
susen.

Vilken sus? sporde fru Olga, tillade med skaerpa: Om jag far fraga!

Inte vet jag, mumlade flickan kuvad av gloeden i fru Olgas blick och
majestaetet i hennes hallning. De andra fortsatte i lugn men med stigande
staemning sin granskning. Betty sa:

Jag hoppas du inser, att din koaffyr maste radikalt laeggas om?

Det inser jag fullkomligt, svarade fru Olga. Jag maste hitta pa
nagonting alldeles nytt och jag tror naestan, att jag har en ide. Men vem
ska hjaelpa mig med det?

Vi! svarade flickorna Willman; och Lizzy fortsatte:

Jag har aldrig foerr skaenkt Olles utseende nagon naermre granskning.
Faktum aer, att hon aer naerapa vacker och att hon med sma och enkla medel
kan goeras blaendskoen. Jag hoppas, pojkar, att vi alla ha en honnett
ambition och veta var plikt i ett fall som detta?

De begavo sig alla med glatt mod, beslutsamma, ivriga, behjaertade,
kunniga, iderika, vael skolade och foerberedda till fru Olgas toalettrum.
Nagra aegnade sig at henne, andra at klaenningen, och alla visade vackra
prov pa nit, smak och foerstand. Efter en timmes ihaerdigt tyst arbete
kunde de staella den lilla frun framfoer spegeln, saegande:

Naa? Vad tycks?

Hon sag och hon log, dels av glaedje vid den vackra bilden, dels foer att
prova ett halvt dussin loejens skiftande verkan. Hon sa:

Tjusig!

Men blev i en hast allvarlig och aengslig, utbrast:

Har nagon en aning om klockan? Jag tror det aer matdags. Praesten blir
oresonlig om han far vaenta en halv minut. Lat oss genast ga!

Da ropade flickorna Willman pa engang: Fem minuter om vi fa be! Bara
fem! Och de stoertade bort var och en till sitt rum och sitt toalettbord.
Minuter foerrunno i femtal, tiotal och tjogtal, ty flickornas honnetta
ambition var verkligen vaeckt och stod i sitt flor och tog tid. Under det
att generalagenten slank ur vra i vra med sin tystade fagel, aengsligt
undvikande den olycksbringande froeken Alexander; under det att praestens
mage kuttrade dovt som duvor i skogen och hans tunga med satiriska