ch spraettkniv och sparkade kraftigt i golvet foer
att tillkalla Lotten Brenner, som bodde i rummet inunder. Lotten kom i
underkjol och med tva sma roeda flaetor haengande och slaengande kring det
klotrunda huvudet. Hon betraktade klaenningen; den provades anyo och
Lotten sa: Det aer baest att ta hit flickorna Willman! Hon boerjade daerfoer
irra omkring i huset och kom aeven infoer praesten, som vaende sig bort med
vaemjelse. Aentligen fann hon flickorna Willman samlade i Lizzys rum, daer
de alltjaemt diskuterade dagens haendelser.

Vet ni vad! skrek hon. Olle taenker klae sig i vitt!

Allt det underliga, som dagen foert med sig, tycktes kulminera i detta
utrop! Flickorna Willman sjoenko ihop, deras munnar oeppnades till ett
uttryck av sloe foervaning. Betty repade sig foerst, satte den sokratiska
naesan i vaedret och yttrade:

Jasa i vitt! Aer det aennu nagon, som betvivlar, att hon aer kaer i Casimir
Brut?

En fraga, som just diskuterats.

Doktor Karolina sa:

Hon aer inte kaer. Jag skulle ha maerkt nagonting, och jag har ingenting
maerkt, fast jag nog haft oegonen pa dem.

Hon aer inte kaer, bekraeftade Lizzy. Men hon aer ursinnig. Han har pa nagot
saett foerolaempat henne och hon vill visa honom, vem han stungit haver!

Lat oss hjaelpa henne! ropade den godhjaertade Brita. Hon sprang foere och
de andra foeljde henne, traengandes och knuffandes i alla doerrar. Men da
de kommo i naerheten av klaedkammaren, stannade de och lyssnade med
aterhallen andedraekt. Fru Olga sjoeng! Hon hade sjungit som flicka men
aldrig efter broellopet och ej heller efter begravningen. Nu sjoeng hon i
sin ensamhet! Hon sjoeng pagens aria ur Figaros broellop; musikaliskt ej
tadelfritt, men med kaensla och hoerbart noeje. Flickorna Willman traedde
sakta in i klaedkammaren. Daer satt fru Olga vid sybordet och spraettade
bort de skaera banden. Hennes ansikte hade en livlig faerg, hennes oegon en
varm glans. Doktor Karolina, som var bestaemd motstandare till
kaerlekshypotesen, befarade ett kroppsligt lidande.

Har du feber? fragade hon.

Nej, svarade fru Olga lugnt. Varfoer skulle jag ha feber? Jag star vid en
vaendpunkt i mitt liv och kaenner mig lite konstig. Jag taenker saetta pa
mig den haer kaera gamla trasan. Vad saeger ni om det?

Och du mar inte illa pa nagot saett? fortsatte doktorn sitt foerhoer; men
Lizzy sa:

Vi maste se, om den klaer dig.

Foer tredje gangen patogs den halvt uppspraettade klaenningen. Fru Olga
vaende