taemligen orolig natt hade hon stigit upp i otta, fylld av en viss
flaemtande energi, som tagit sitt foersta uttryck i kammarjungfruns
utsaendande. Flickan hade i likhet med Noaks tredje duva icke atervaent,
och ehuru den lilla naden alls icke aegde en froeken Alexanders
divinatoriska snille, maste hon likvael ana en olycka. Och
foertretligheterna hade foeljt varandra slag i slag! Hon hade kastat en
klocka ut genom foenstret och i otid vaeckt hela huset. Hon hade krossat
Jan-Petters dyrbaraste konstskatt, vasen Eros, och sammansvurit sig med
Ludwig foer att undanroeja sparen av denna olycka. Daervid hade hon
oeverraskats av foervaltaren, och den uppjagade sinnesstaemningen hade
medfoert en tvist, som laengre fram pa dagen lett till fullstaendig
brytning. Herr Brut, som i femton ar oklanderligt foervaltat det
vidstraeckta Larsbo, hade fatt sitt avsked! Och maenniskan hade mottagit
sin dom med oeverdriven och alldeles ovaentad tillfredsstaellelse; han hade
utbett sig att fa laemna platsen genast, han packade kanske redan sina
kappsaeckar. Hon stod daer med sin gard, skaeligen hjaelploes. Saradagen
uppvisade alla en Tycho-brahedags kaennemaerken.

Men ur dessa olyckor, foerolaempningar och foerfoeljelser hade hennes sjael
haemtat en oanad styrka. Fru Olga hade i sjaelva verket utvecklats med
foerbluffande hastighet. Klockan sex pa morgonen hade hon aennu varit
Jan-Petters rika och behagliga men sjaelsligen raett obetydliga aenka.
Framemot fyratiden pa eftermiddagen hade sjaelva doktor Karolina mast
medgiva, att denna obetydliga person mahaenda upptaeckt moejligheter till
en ny stor roerelse i tidens anda. Bort fran erotiken! En ny frigoerelse,
sund och ekonomisk, fri och straeng; en roerelse, som kunde fa vidstraeckta
foerbindelser med alla moejliga vetenskaper och som kunde intraenga pa alla
maenskliga omraden. Det var ju i alla fall inte smasaker! Och denna
roerelse hade framsprungit ur hennes sjael mellan klockan 6 f.m. och
klockan 4 e.m.--i sanning en laett foerlossning! Naturligtvis var den aennu
i sin linda, dess karaktaer en smula obestaemd, dess drag otydliga--man
far inte begaera foer mycket--men den fanns daer! Och den hade i ett slag
vaent upp och ned pa hela hennes liv. Hon sag i dunkel men lockande dager
en framtid av tidningsartiklar, broschyrer, intervjuer, kongresser pa
Larsbo, agitationsresor jorden runt, foerfoeljelse och aera, fanatiska
fiender och fanatiska vaenner. Hon hade icke varit professorskan
Ann