tt delgiva mig era asikter, drar ni den ena oanstaendiga
historien och anekdoten efter den andra. Ni tro helt enkelt, att jag
inte foerstar mig pa asikter.

Foer att bevisa motsatsen, infoell Lizzy, anhalla vi entraeget att du
meddelar oss din asikt. Vi trodde, att nagonting haent men foersta nu, att
haendelsen varit av sjaelslig art. Nagonting nytt har foetts inom dig och
av vissa yttranden att doema aer detta nya en asikt. Vi vaenta med spaenning
pa ditt meddelande.

Det goer vi! instaemde samtliga flickorna Willman.

Fru Olga betraktade dem misstaenksamt och skyggt.

Skojar ni nu igen?

Men de skojade inte.

Min asikt, atertog fru Olga, uppmuntrad av deras imposanta allvar, som
till och med foermadde Brita att taga polkagrisen ur munnen, min asikt aer
den, att var sa att saega erotiska kultur hotar att oedelaegga
maenskligheten. Det nya hos min asikt aer, att jag inte alls faester mig
vid osedlighet och dylikt. Det aer mig egentligen djupt likgiltigt. Jag
riktar mitt anfall mot sjaelva kaerleken. Den aer lika skadlig inom som
utom aektenskapet, kanske skadligare inom. Var helst den finns, finns
ocksa frestelsen att aegna den ett oevermatt av tid, krafter, tankar,
fantasi. Man pastar, att kaerleken aer en noedvaendig foerutsaettning foer
slaektets fortplantning. Det aer falskt. Maenniskoslaektet kan och skall
visa, att den kan fortplanta sig utan mystik och vidskepelse, utan
kaerlek alltsa, sakligt och lugnt.

Kors i jissi namn! viskade Brita till Lotten. Om Ludwig far hoera det
haer, sa blir han uppriktigt ledsen.

Men fru Olga fortsatte alltmera inspirerad:

Maenniskan maste averotiseras. Jag skulle vilja formulera saken baettre,
men sadant kommer senare av sig sjaelv. Vart intellekt maste befrias fran
den erotiska slaggen. Jag skulle vilja foerbjuda all erotisk konst och
litteratur. Och jag syftar inte pa den sa kallade smutslitteraturen. Den
aer mig djupt likgiltig. Det aer just den stora konsten och litteraturen
som aero foerdaervliga i den man de behandla erotiska motiv. Kaerleken
mellan tvenne motkoenade individer utsmyckas som det skoenaste,
viktigaste, aedlaste i livet. Det aer ju rentav aeckligt! Kaerleken till
makan staelles oever kaerleken till maenniskoslaektet, framatskridandet,
vetenskapen! Det aer alldeles galet, ty makan kan foeda barn utan kaerlek,
men framatskridandet behoever var kaerlek odelad foer att komma nagon vart.

Ack! utropade den snaella Lotten bekymrad, vad detta goer mig leds