er sagt, froeken Sara! Och dessutom ett allmaent
kaent faktum, som mina stackars hustrur fingo besanna vid upprepade
tillfaellen och understundom till deras stora foerargelse. Men haer kommer,
gudskepris, kaffetaren!

Tre naetta flickor med blaendvita foerklaeden och spetsmoessor samt baerande
var och en sin oeverfyllda bricka, kommo i foersiktig gasmarsch tagande
upp mot sommartemplet. Efter dem foeljde Ludwig och Brita och pa nagot
avstand damerna Willman och Brenner, lockade savael av brickorna som av
praestens rungande skratt. Men pa sidogangar, genom buskage och bakom
dungar framsmoego praestabarnen fran skilda hall och slogo en ring kring
kullen. Aeldste sonen var redan i templet, en gaest bland de andra, under
det att syskon och halvsyskon taligt vaentade med blickarna oavlatligt
faestade vid den aelskade, kloke och givmilde fadern.

Praesten haelsade foerst pa de nyanlaenda, vaende sig daerpa med vael spelad
harm och foervaning mot barnen och ropade barskt:

Hoer ni bytingar, vem har givit er lov att komma sa langt? Skingras!

Ja, kaera pappa! skreko de alla pa engang, foersvunno. Och praesten sa
till staellets vaerdinna:

Jag vet inte, hur det gick till, att nagra rakade slinka med i skrindan.
Men bry sig inte ont dem, hennes nad; de fingo sin goda fast torftiga
frukost, innan vi foro.

Noejd att salunda ha gjort skaran beaktad och viss om att ej bliva tagen
pa orden, slog han sig ned och tog foer sig. Generalagenten foeljde med
glittrande och tarad blick de bortkilande barnen, snodde i tankar sitt
bockskaegg och vaende sig till praesten med orden:

Vad man i kaerlek sar, far man i kaerlek uppskaera. Foer en gammal man som
herrn maste det vara en stor lycka att se sig omgiven av en talrik
avkomma.

Naja, svarade praesten och laet en veteskorpa dyka i koppen, de kunde vara
flera, och de kunde vara faerre. Vaerst aer det med skomakaren och
skraeddaren, skolan och ricinoljan, som herrn kanske sjaelv vet, om han
eljest fatt nagot dussin pa halsen.

Juden suckade:

Nej, jag aer barnloes. Aenda borde jag haft flickor fagra som Judit och en
hel liten skara driftiga agenter, om det naemligen gatt som jag droemde i
min svaermiska ungdom.

Det var som katten! sa praesten. Vad kom emellan? Beraetta!

Och juden foertalde foeljande om

RABBINEN OCH SKRAeDDARAeNKAN.

Min far var skraeddare i Wien, en duglig och ansedd man. Vid var gata
bodde en annan skraeddare, en anfoervant till oss men en mycket dal