stumma, fyllda av
vemod och lycka. Naer anstaendigheten sa fordrade broeto vi upp och
skildes. Han foeljde mig till min hyttdoerr och tryckte en kyss pa min
panna; det var ett avsked foer livet. Och nu vet du allt.

Men den gamle aekta mannen hade lyssnat med stigande foervaning och nu sa
han: Du ser nog, att jag aer foervanad, men egentligen vet jag inte, vad
som foervanar mig mest. Ty ett alldeles liknande aeventyr har jag upplevat
och vid samma tidpunkt och pa en resa mellan Stockholm och Visby.
Likasa blaste det upp en storm och vi tydde oss samman och efterat blev
det ater vackert. Vad vi talade om, kan jag ocksa saega dig, ty vi talade
om det och det. Och vad talade ni om?--Just om detsamma, ropade den
gamla damen och hon sloet honom i sin famn och sa: Vagar vi tro pa var
lycka? Han sa: Min flicka var sa och sa klaedd. Och hon ropade: Du
beskriver mig till punkt och pricka sadan jag var. Intet tvivel mer! Du
aer den ende man, jag verkligen aelskat!--Men han skoet henne lite ifran
sig och sa: Allting aer inte klart aennu. Jag foeljde visserligen min
flicka till hennes hytt och kysste henne pa pannan till avsked, men sen
angrade jag mig och foereslog att hon skulle foelja mig till min hytt, daer
vi voro allena. Och vad vi sen gjorde, det kan jag ocksa saega dig--

Haer avbroets beraettaren av damerna Willmans samfaellda skri. Han gav dem
en foeraktfull blick.

Hur aer det fatt? Om er fantasi skenar i vaeg, sa behall det foer er sjaelva
och oroa er inte foer mig. Naer jag nagon gang har lyckan att vistas i
fina och bildade damers saellskap, vet jag nog att skicka mig.

Han bugade foer damerna Theander och Alexander, som nagot foerlaegna
besvarade artigheten; daerpa fortsatte han:

Den aekta mannen sa alltsa: Vad jag och min flicka gjorde i min hytt kan
jag lugnt beraetta, ty det var det oskyldigaste i vaerlden. Vi sutto sida
vid sida, hand i hand, stumma, fyllda av vemod och lycka. Men raett vad
det var, sprang min flicka upp och utropade: Jag olyckliga! Taenk om det
haer far trakiga foeljder! Och hon rusade upp pa daeck. Jag foeljde henne sa
snabbt jag foermadde, ty jag fruktade att hon i sin foertvivlan skulle
kasta sig oever bord. Men det var mycket vaerre aen sa, ty daeruppe vaentade
oss hennes anhoeriga och baten hade foer laenge sedan lagt till och vi hade
foersovit oss. Om ditt aeventyr var identiskt med mitt aeventyr, hur vill
du da foerklara denna olikhet?--Det foerklarar jag sa, svarade den gamla
damen