ndligt naepsa
henne smoeg han sig pa henne bakifran, lade haenderna oever hennes oegon och
kysste henne. Flickan ropade: Ack olycklige, vem du aen ma vara! Har du
gloemt, hur det gatt dina kamrater? Var foervissad om att du ligger pa
lasarettet i morgon sa haer dags! Da hon fick se, vem som kysst henne,
blev hon aennu mera bestoert och anade en olycka. Men jaegmaestaren
skrattade at hennes oro och gick med friskt mod daerifran. Vad sedan
haende aer dunkelt Jag foer min del hoerde ingenting, men saekert aer, att han
lag pa lasarettet nagon tid. Till foeljd haerav upphoerde avverkningen, det
duktiga arbetslaget skingrades och flickan gick till andra sysslor.

Av denna historia framgar emellertid, fortsatte Lizzy Willman, att redan
sma doser erotik staerker ambitionen och kroppskrafterna samt oekar
matlusten, sa att aeven mindre smaklig foeda foertaers med frimodighet och
glaedje. Sin mest gynnsamma verkan har dock detta medel vid fall av
bristande sjaelvfoertroende och foeretagsamhet.

Det staemmer! bekraeftade Ludwig. Jag kaende en bankkassoer, som stal
tjugutusen kronor bara daerfoer att han en afton rakade komma i naermre
beroering med en serveringsflicka. Aendock hade han hela sitt liv gatt och
gaellt foer att vara ett farhuvud och en sloe och slapp person, som man
kunde anfoertro hur mycket pengar som helst utan ringaste risk. Det blev
en aendring! Flickan piggade upp honom och satte honom i form sa att han
presterade ett riktigt vackert spel, smidigt och djaervt; pa mindre
distanser som 10 och 20,000 kronor blev han distriktsmaestare och fick
beroem av domaren och smickrande kritik i fackpressen. Men naer
serveringsflickan fatt honom sa langt, tyckte hon att hon gjort sitt och
drog sig blygsamt tillbaka. Ingen maenniska spillde trycksvaerta pa henne,
och sadan har kvinnans lott alltid varit.

Det paminner mig, fortsatte Lizzy, om faster Anna-Lisa Willman och en
viss sorts unga idioter, som umgingos i hennes hem. Bland manga andra.
De ledo av imbecillitet parad med melankoli och foerryckthet.
Sjukdomsorsaken var alltid densamma: dalig uppfostran. De goda moedrarna
hade vael sagt: Var alltid hoevlig! Ga ur vaegen! Bocka dig! Baettre boejas
aen brista! Lat baettre folk ga foere dig! Talamod aer den ringes styrka!
Tro dig inte om foer mycket! Varligt aer aldrig farligt! Blygsamhet aer
ungdomens skoenaste dygd! Och andra lika loegnaktiga och dumma pastaenden,
som de siktat genom erfarenhetens silduk i den olycksaliga tr