manga hall med
ovilja, men praestens koettslige son broet ut i ett sakta och gnaeggande
fnitter som jaemte minspelet uttryckte tydlig beundran foer den unge
grevens skaemtsamma snille. Och Ludwig blev flat! Han sa till Brita:

Vad gar det at daren? Se hur han grinar, naer jag grovt foerolaempar hans
far! Har vreden slaeckt hans ljusa foerstand?

Han reste sig, gick bort till praestens son och sporde:

Hoer nu herrn! Var det inte herrn, som nyss ville tala med mig bakom
lagarn?

Jag vet just inte det, mumlade praestens son och smalog foerlaeget. Men
Ludwig rynkade pannan i grubbel och atervaende till Brita, som sa:

Lugn min aengel! Den daer kommer inte att kroeka ett har pa ditt huvud, om
jag far hallas.

Hallas? upprepade Ludwig.

Aelskade Ludwig, sa Brita, tror du att jag kan tillata den daer lurken att
kla upp dig och kanske vanstaella ditt vackra barnaanlete? I en halv
timmes tid har jag haft honom under behandling, fast du blindbock
ingenting maerkt.

Vad foer behandling? fragade Ludwig. Och Brita svarade:

Jag vaermer upp honom. Jag ska nog visa, att jag kan den konsten lika bra
som Betty och Lizzy. Se hur han rodnar! Lurken kommer inte att slass,
saeger jag, om inte foer min skull.

Nu bleknade Ludwig, och naer han sag sin aelskade, trofasta flicka broesta
av, laegga an och med blixtrande blickar beskjuta en annan mumlade han
sakta foer sig sjaelv:

Finns det nagot djaevligare aen kvinnor? Betvivlas!

Men Lotten Brenner sa:

Det daer var historien om ett guldbroellop och till halten lika dum och
dalig som beraettaren sjaelv. Men jag taenker pa, hur det ska bli med mig,
stackars flicka, da jag sitter aldrad nagonstans alldeles ensam, da
ingen vaen trycker min hand och smeker min kind, da jag alldeles upphoert
att behaga. Den tanken goer mig foertvivlad.

Hon rev sig livligt i haret och tog--till generalagentens illa dolda
foervaning--fram sin lilla snugga, stoppade den och taende, drog nagra
kraftiga bloss och spottade langt ut i parken.

Foer resten, fortsatte hon, har jag sjaelv som liten, liten toes varit med
om ett guldbroellop haer pa garden. Och det blev maerkligt. Det var pa
grevinnans, min fasters tid och foere Jan-Petters. Vill ni hoera?

Och hon beraettade historien om

FILEMON OCH BAUKIS.

Daer arbetarbarackerna nu sta, fanns i min barndom en traedgard, som inte
skaemdes foer sig. Taemligen foervildad var den visserligen och aeppletraeden
och paerontraeden liknade mest gaml