n satt jag och taenkte pa min aelskade, med
saknad naturligtvis men aennu mer med skraeck, ty jag var oevertygad om att
han endera dagen skulle stoerta in till oss eller spraenga huset i luften
eller bega nagon annan foertvivlad gaerning. Jag visste mig ingen rad och
levde i stor osaekerhet. Men fars punktlighet tog snart ut sin raett; han
skaffade sig nya, palitliga vanor. Jag iakttog, att han pa slaget nio
varje kvaell somnade foer att ater vakna, da klockan slog elva. Mellan
dessa klockslag behoevde jag ej befara att bli kallad till hans baedd. Jag
lyckades saenda min aelskade ett meddelande haerom och bjoed honom att
infinna sig pa var gard klockan nio foer att i tva timmar njuta av mitt
saellskap. Fars saengkammare lag naemligen at garden; det var sommar och
han sov foer oeppet foenster. Jag kunde saledes aeven fran garden vaka oever
honom och hoera, om han ropade.

Denna anordning motsvarade i hoeg grad mina krav pa en fullstaendig
lycka. Jag fick traeffa min aelskade och levde i doedlig angest foer
upptaeckt; jag bedrog min far och gnagdes av anger. Livet var fyllt av
spaenning. Min aelskade sag pa vart foerhallande med icke mindre tragisk
blick aen jag. Han foereslog, att vi skulle foergifta far. Jag vaegrade
bestaemt; daeremot foerklarade jag mig villig att rymma med min aelskade naer
och vart som helst. Ty jag ville sannerligen ej att han skulle tro, att
jag var nagon vanlig snaell pappas flicka, aeven om jag ryggade tillbaka
foer fadermord. Tanken att rymma tilltalade ocksa honom och vi sutto pa
baenken nedanfoer fars foenster och manen lyste pa oss och far snarkade och
vi omfamnades och kysstes och uppgjorde vara planer.

Min aelskade aegde ett gods i Skane och ett bland de allra stoersta och
praektigaste man kunde taenka sig. Med detta gods var en tragisk hemlighet
foerknippad. Min aelskades styvmor hade foergiftat hans far och levde nu pa
godset tillsammans med sin aelskare. Hon hade ocksa soekt foergifta sin
styvson, och om han infunne sig pa slottet, kunde han vara taemligen viss
om sin doed. Foer att goera sin raett till godset gaellande behoevde han
emellertid vissa papper, som den elaka kvinnan foervarade pa okaent
staelle. Han foereslog nu, att vi skulle rymma, att jag foerklaedd skulle
taga plats pa godset, innaestla mig i styvmoderns foertroende och beroeva
henne papperen. Det var den ursprungliga planen och skaeligen enkel. Foer
varje kvaell blev den mera komplicerad. Nya svarigheter doeko upp, nya