et aer gott och gillas. Leta du reda pa barnen, sa ska
jag spaenna foer och koera fram.
Sa skedde. Kyrkoherden begav sig till stallet och aeldste sonen begynte
jaga. Ludwig sa till Brita: Lat oss hjaelpa honom! Och snart ljoedo
jaktrop och haerskri fran alla delar av parken och garden. Jakten
misslyckades. Brita Djurling foell sjaelv offer foer tre halvvuxna pojkar,
som bakbundo hennes haender och fastsurrade henne vid ett traed, varpa hon
medelst en braend kork foersags med mustascher, pipskaegg och tva horn.
Ludwigs enda byte blev en trearing, som lag pa magen och gallskrek allt
under det att gaskarlen bearbetade honom med sina kraftiga vingar.
Damerna Willman, Brenner och Alexander boerjade inom kort se roett,
jaktfebern grep dem och de haengavo sig med iver at fangsten. Och vad
barnen inte foerstoerde, det foerstoerde froeken Alexander, som staendigt hade
ett laettfotat byte just inom raeckhall, staendigt ropade: Aentligen en unge
och staendigt tomhaent rullade runt i de dyrbaraste rabatterna.
Generalagenten daeremot anvaende en klokare metod, satte sig stilla pa
solvisaren och laet sin fagel sjunga. Pa sa saett fick han ett par barn
men noedgades ater slaeppa dem foer att raedda fageln och plastra om nagra
laettare skramor.
Aentligen framrullade i sakta mak praesten, haesten och skrindan. Leende
asag han en stund den spaennande jakten, och da fadershjaertat froejdats
tillraeckligt at ungarnas rapphet och slughet, stack han tva fingrar i
mun och framstoette tre gaella signaler. Genast stannade leken och tretton
fnysande, frustande, flaemtande barn klungade sig heta men stilla kring
fadern. Sitt nu upp! befallde han och de sutto redan i hoeet.
Nu visade sig ater de tre naetta sma pigorna foeljda av tante Sara, alla
fyra baerande duktiga boerdor, som praesten foerdelade rundhaent och
raettvist. Tacka vackert! sa praesten, och barnen ropade alla pa engang:
Tack kaera far! Men han laerde dem baettre och de tackade nu tante Sara.
Slutligen skramlade skrindan nedfoer allen, foeljd av faderns oemma blickar
och de andras foertretna. Sedan Ludwig med omsorg tvaettat sin vaen, Brita
Djurling, och daerpa loest hennes fjaettrar, var ordningen aterstaelld och
episoden lyktad.
En ny tog sin boerjan med en saeregen scen mellan gardens vaerdinna och
foervaltaren Brut. Flocken av pustande och roedflammiga barnjaegare
nalkades lusthuset i langsam marsch, da i dess doerr framtraedde som pa en
kasperteater Casimir och fru
|