han
eller hon sovit oever den eller kanske inte foerstatt det fina i
kraksangen. Gubbarna logo mot gummorna och gummorna mot gubbarna och da
de kommo ut, sa de till varandra: Det var naestan sa att jag inte
fattade, vad han sa, foer sa rolig var han i dag! Fran den dagen behoevde
praesten inte laengre besvaera sig med nagra roliga historier. Hans rykte
som trevlig och uppbygglig predikant hade vunnit stadga och han kunde
vara hur trakig som helst utan att riskera nagot.
Da Ludwig slutat uppstod en tystnad; alla anade ovaeder men ingen vagade
upptraeda som askledare. Slutligen satte praesten kaffekoppen ifran sig,
torkade sig omstaendligt om mun och haka, kramade naesduken hart i handen
och sa:
Om den ouppfostrade och vanartige ynglingen oenskat foerarga mig med sin
beraettelse, sa har han jaemmerligen misslyckats. Jag kaenner mig verkligen
inte traeffad. Dels har jag aeran heta Sven Lager och inte Kalle Mager,
dels aer det visserligen sant, att jag da och da upplivar min predikan
med en och annan oskyldig anekdot, men det sker sannerligen inte foer att
vaecka loeje utan blott foer att halla nagra gamla stackare vakna, som
eljest har det svart med soemnen. Och att jag skulle ha anseende att vara
en trevlig praest, det bestrider jag. Vad slutligen aegg och smoer angar,
sa har jag aldrig fatt foer mycket av de varorna, atminstone ej fran
Larsbo.
Hur olyckligt, infoell Ludwig, att herr kyrkoherden skulle kaenna igen
sitt portraett! Men eftersom det aer sagt, sa aer det sagt, och jag haller
styft pa, att herr kyrkoherden aer en trevlig praest.
Nu blev praestens son blossande roed och utbroet:
Star du fast vid vad du saeger om far, sa foelj mig bakom lagarn. Jag tror
att jag pa fem minuter ska laera dig atskilligt.
Praesten ropade: Bra, bra, Hans! Kla upp honom!
Ludwig svarade hoevligt:
Det ska bli mig ett noeje; men foerst vill jag hoera om Casimir funnit
Bollan.
* * * * *
Nej, sade Casimir Brut sedan han som hastigast haelsat de foersamlade, jag
har inte funnit henne. Jag har letat genom hela Spilleboda och kommer
antagligen att fa obehag av det, ty gubben blev rasande. Sa mycket vet
jag emellertid, att pa Spilleboda finns hon inte, fast hon varit synlig
pa myren.
Ensam? fragade fru Olga. Foervaltaren svarade undvikande:
Det vet jag inte.
Ludwig sa:
Har hon varit synlig pa myren och i naerheten av Spilleboda brunn, sa
behoeva vi inte fundera oever den stackars
|