kten oberoerd. Troligen
anse de, att det skett av anstaendighetsskael, men i grund och botten ha
de haft en kaensla av, att den saken varken kunde eller borde foerbjudas.
Och just daerfoer ha de funnit flickans historia pa engang djupt tragisk
och hoegst tillfredsstaellande. I fantasin ha de sett henne utrustad med
deras egna kyska dygder, och de ha latit henne kaempa tappert mot den
manliga ondskan foer att slutligen duka under, daer de sjaelva bort duka
under. Jag goer inte damerna Theander nagon otjaenst genom att da och da
egga dem att beraetta sin historia, ty den aer deras livs enda innehall
och vida mer deras upplevelse aen flickans. Och vem skulle vilja foermena
en gammal sjoebuss, som foersmaektar pa landbacken, att foertaelja sitt
vaersta skeppsbrott, aeven om det blott existerat i hans fantasi? Nej, jag
aer sannerligen damerna Theanders baesta vaen och vill deras vael. Jag kaende
deras far och foerstar dem.
Det aer gott och vael det, sa Ludwig, fast jag pa grund av min ungdom inte
begriper ett jota. Om generalagenten aer damerna Theanders vaen, det vet
jag inte, men nog tycks han ha varit pafallande vaenlig mot den stackars
flickan.
Vad flickan betraeffar, fortsatte generalagenten sitt foersvar, sa var
hon ett utomordentligt liderligt litet stycke och fullfjaedrad redan i
boet, fast damerna Theander partout vill tro motsatsen. Hon var en
skandal foer vart kvarter och hela gatan. Och att hon slutligen skoet
skulden pa mig, arme man, berodde daerpa att jag varnat och tadlat henne
och skvallrat pa henne, vilket staellde mig i ett foerhatligt ljus aeven
infoer damerna Theander. Deras tro har jag emellertid ej velat rubba foer
att ej foerdaerva historien foer dem. Men naer den ofoersynta flickan hade
fraeckheten att saenda en advokat till mig i penningutpressande syfte,
kunde jag lyckligtvis avvaerja foersoeket med en laekarattest. Foer manga ar
sedan drabbades jag naemligen av en olycka, som beroevade mig foermagan att
staella till med olyckor.
Kors i jissi namn! skrek Ludwig. Och jag, som just satt och beundrade
herr generalagentens kroppsliga vigoer! Men man ska inte lita pa
nagonting och allra minst pa laekarattester. Ty det aer faktiskt bevisat,
att kaerleken goer underverk. Jag har laest en sannfaerdig och rolig
historia om en eunuck, som blev stamfar foer en stor kejsaraett nagon gang
naer det nu var. Dessutom vet man, att de pavliga kastratsangarna pa sin
tid voro vaerldens baesta och ryktbaraste frun
|