barnaoegon laeste
vi med roerelse ett fast beslut att fatta och foelja vara rad. Men vi, som
uppfostrats i en stads osunda atmosfaer, kunde inte raett uppskatta hennes
oskuld och skulle tyvaerr inte laera oss att foersta henne foerraen det var
foersent. Snart nog blevo vi dock utledsna pa alla hennes noedrop och
troettnade pa alla de polismaen, som begaerde upplysningar om den stackars
flickans sjaelstillstand. Och da slutligen en aktad manlig kund fragade
oss, varfoer vi skaffat oss en sa ohoevlig flicka, som snaeste honom och
hotade honom med polisen, blevo vi helt foerskraeckta. Vi radslogo, och pa
var yngsta systers foerslag besloeto vi att taga aennu ett steg i
upplysande riktning. Vi gingo saledes in till flickan och sade henne att
hon missfoerstatt oss och att vara regler endast gaellde maen med daliga
avsikter. Och hur skall jag laera kaenna deras avsikter? fragade flickan
med dess klara men oerfarna vett. Vi betaenkte oss laenge; slutligen sa
min yngsta syster: Om en man visar benaegenhet att vilja kyssa dig, sa
kan du veta, att han hoer till den daliga sorten. Ack, suckade Lisbeth,
hemma hos oss kysstes vi alltid, och naer vi konfirmerades kysstes bade
pojkar och flickor, utan att det gjorde oss nagot omak.--Min syster sa:
Du vistas inte laengre i dessa paradisiska nejder. Om en karl haer i stan
kysser dig, sa har han redan beslutat ditt foerdaerv.--Da ska det heller
aldrig ske! utropade Lisbeth. Och hon hoell ord.

Nu kunde vi en lang tid froejda oss at var skyddsling. Vi fragade de
manliga kunder, som beklagat sig, hur de nu funno henne, och de svarade
med en mun: Flickan har blivit riktigt trevlig. Vi levde saledes i ro
tills jag en dag rakade kasta en blick ut pa garden. Daer stod Lisbeth
och herr generalagenten; med ena handen hoell han henne under hakan och
med den andra stroek han hennes kind. Jag kan icke saega, att jag blev
saerdeles upproerd, ty generalagenten aer ju en mycket gammal man och han
aer dessutom var granne och brukar hjaelpa oss med att saetta pris pa vara
varor. Jag ansag emellertid en varning vara befogad och kallade in
flickan. Hon moette min milda foerebraelse med utropet: Han kysste mig
inte! Nej, det hade bara fattats det, sa jag, och det kan du icke heller
vaenta dig av en man vid hans alder. Min varning gaeller fast mer de unga
gloparna, ty om en sadan tar dig under hakan, sker det i en bestaemd
avsikt att kyssa dig.

Lisbeth lovade vara pa sin vakt och jag ansag mig icke ens be