agon rik och foernaem ung herre
hon foerlustat sig.

Sa firade jag broellop med Speibachs dotter och ingen skall saega annat aen
att hon blev mig en god maka. Men vart aektenskap blev ej vaelsignat med
livsfrukt. Min mor, som soerjde mycket haeroever, brukade saega:

Det aer straffet, daerfoer att du i din ungdom inlaet dig med rabbi Schamils
otuktiga dotter.

Jag ater var mera boejd att skjuta skulden pa hennes alltfoer stora
klokhet och min darskap att vilja oeverlista henne. Da en favitsk son
vill leda sin kloka mor vid naesan--ack, da skrattar satan!

* * * * *

Det aer sant, bekraeftade praesten, som sa smaningom oevergatt fran
veteskorporna till finare bakverk.

Men, fortsatte han, sadant ska man i vara dagar hoera av en jude. De
halla alltjaemt de goda tio budorden i helgd och inte minst det fjaerde,
under det att den kristna ungdomen tror sig kunna maestra bade religionen
och dess foerkunnare. Sa blir den ocksa daerefter och man kan aeven i
bildat saellskap traeffa pa fraecka unga personer, som pa sin manschett
anteckna, vad en gammal praestman rakar doppa i sitt kaffe.

Denna skrapa, riktad mot Ludwig von Battwyhl, var icke alldeles
oberaettigad, ty den unge mannen hade verkligen gjort ett streck foer
varje skorpa och en kraka foer varje smabroed, som praesten doppat.
Emellertid hade han gjort det pa uppmaning av Brita Djurling, som
saledes bar det moraliska ansvaret. Han rodnade och drog hastigt in
manschetten i aermen; foer att blanda bort korten ropade han:

Ack, sa synd om lilla Judit! Kan inte herr generalagenten gifta sig med
henne nu, sedan ni blivit aenkling?

Jag foer min del, infoell froeken Alexander, maste alldeles bestaemt klandra
herr generalagentens fru mor och beklaga froeken Judit. Efter allt att
doema voro ni bada bestaemda foer varandra och enligt min oevertygelse har
varje maenniska sin utvalda motpart, som hon foerr eller senare finner, om
hon inte ger tappt.

Det aer ocksa min asikt, sa Ludwig. Man far inte ge tappt om det ska bli
nagon baettring, och jag har hoert en vacker beraettelse om en kvinna, som
fann den raette foerst i sitt sjaette aektenskap och vid mycket hoeg alder.
Hon hade som sagt varit gift fem ganger och alla hennes maen hade varit
foertraeffliga karlar var och en i sitt slag. Och bade under och mellan
sina aektenskap tog hon stickprov till hoeger och vaenster och samlade en
mycket stor erfarenhet, sa att hon till sist kaent maen