var fullstaendig, hela golvet oeversallat med sma
fina lerskaervor. Att ater sammanfoga dem var otaenkbart.

Kors i jissi namn! upprepade Ludwig, satte sig pa huk och roerde om
bland skaervorna.

Hur gick det till?

Hon foerklarade:

Jag satt daer vid skrivbordet och taenkte pa nagonting allvarligt. Da
boerjade vaeckarklockan pingla. Jag blev ohyggligt nervoes. Jag sprang upp
och rusade ut i saengkammarn. Jag hoerde att nagonting foell och krasade
bakom om mig och jag kaende att det hade haent en olycka. Men jag hade
inte en tanke pa Eros.

Kors i jissi namn! upprepade Ludwig foer tredje gangen; tillade:

Det haer skulle Jan-Petter ha sett!

Bet sig i tungan, ty fru Olga brast ater i grat.

Eros var eller hade varit en grekisk vas, en vit lekyth. Jan-Petter hade
koept den av en parisisk antikvitetshandlare foer 10,000 frs. Kaennare, som
besoekt Larsbo, hade kallat den saellsynt i sitt slag, ty Eros brukar ej
foerekomma pa dessa gravvaser. Dessutom var den signerad ehuru med
olaesliga bokstaever. Jan-Petter pastod sig dock tydligt urskilja namnet
Hieron, och det stod ocksa mycket riktigt Hieron, om man antog att
bokstaeverna voro latinska, vilket ater illa staemde med den uppgivna
fyndorten, Kreta. Hur som helst sa var det en egendomlig och dyrbar vas
och den hade kostat 10,000 frs. Jan-Petter placerade den vackra pjaesen i
sin hustrus skrivkabinett och just framfoer den doerr, som ledde till hans
eget sovrum. En egendomlig plats, kan tyckas, men Jan-Petter ville
kanske daermed betona, att doerren var den enda doerr i huset, som aldrig
oeppnades. Den var reglad och dold bakom ett draperi. Vasen hade saledes
statt daer i fred och intet ont hade haent den. Men nu var den krossad.

Och fru Olga graet.

Ludwig sa:

Det var ju en dyrbar vas, men jag foerstar inte, varfoer du ska ta det sa
hart.

Nej, svarade hon, det foerstar du inte, daerfoer att du aer en osnuten
pojke. Om du vore matmor, skulle du foersta mig. Senast i gar eller
foerrgar sa jag till Bollan: Den dag du knuffar ikull vasen, far du
flytta. Och nu har jag gjort det sjaelv.

Ja, ja, sa Ludwig, man ska akta sig foer oeverord. Foer resten begriper jag
inte, hur du bar dig at. Du skulle springa ut i saengkammaren och da
rusar du foerst till Jan-Petters doerr. Det aer idiotiskt.

Han gick mot Jan-Petters doerr men Olga staellde sig ploetsligt i vaegen foer
honom; hon lade haenderna pa hans axlar och stirrade honom eftertaenksamt
in i oegonen.

J