aett att annonsera en ny
vetenskaps foedelse pa ett trovaerdigt och icke loejevaeckande saett.

Under tiden foersjoenk fasaden och dess huvuden i en morgonsalig
kontemplation. Doktor Karolina lyfte kikaren och foeljde med bevaepnat oega
svanornas glid genom vassen, log. Lotten med snuggan i den ena mungipan
pustade roek ur den andra regelbundet som en motor. Lizzy blottade i smyg
sin rika barm foer solen. Brita kastade en lang och loemsk blick upp mot
Ludwig, fnoes och stoppade en ny polkagris i mun. Tante Sara raeknade
nagonting pa fingrarna. Betty satt hopkrupen, hakan stoedd i handen,
munnen dragen pa sned, tittade i kors oever naestippen och sag allting
dubbelt.

Och fru Olga hostade laett; hon raetade upp sig, hon grep med bada haender
i foensterkarmen och stod daer som en foerelaesare i talarstolen. Blodet
skoet ploetsligt upp i huvudet, gloedde i kinderna och gjorde henne
vackrare och yngre, aen vad hon oenskade vara just nu. Men hon klarade
strupen och yttrade med daempad, allvarlig, behaerskad roest:

Flickor! Vet ni vad! Jag ska tala om nagonting foer er?

I detsamma ropade Ludwig:

Olle! Var snaell och boej dig lite mera bakat.

Hon lydde, ofrivilligt.

Sta nu alldeles stilla! befallde han. Och hon stod alldeles stilla men
sneglade upp mot honom, halvt foerskraeckt. Han nickade och log och
stralade av oskyldigt noeje.

Han sa:

Som du nu star, ser jag dig langt ned pa din vita rygg. Aenda ned till
stjaerten.

Willmaennerna brusto i skratt.

Fru Olga brast i grat, drog sig hastigt tillbaka och staengde foenstret
med en smaell.

* * * * *

Ludwig gick ned foer att bedja om foerlatelse. Fru Olga satt vid foenstret
och snyftade. Men hon var inte ond. Hon sa:

Du aer en drulle, men det aer inte foer din skull jag grater. Haer har haent
en olycka.

Hennes roest sjoenk en oktav, i det hon foerkunnade olyckan:

Eros aer soenderslagen.

Och hon snoet sig kraftigt foer att hejda graten.

Kors i jissi namn! skrek Ludwig. Aer det Bollan?

Hon betaenkte sig ett oegonblick, kastade sig daerpa beslutsamt mitt in i
elaendet och yttrade:

Nej. Det aer jag. Men var snaell och inte abaeka dig. Jag aer ledsen nog
aenda. Jag visste hela tiden, att det haent en olycka. Jag kaende mig sa
beklaemd. Men jag visste inte, vad det var. Foerraen jag kom tillbaka in i
skrivrummet.

Ludwig gick mot skrivkabinettets doerr; fru Olga reste sig hastigt och
foeljde honom. Foeroedelsen